The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Motivation

Nästa vecka gäller det, de två sista tentorna innan sommaruppehållet börjar och jag förhoppningsvis får lite välförtjänt och välbehövd vila mellan jobb och praktik. Men ack vad det är motigt och svårt att motivera sig. Nästan som att bestiga Kinesiska muren, inte för att jag har gjort det, men visst är det en brant uppförsbacke.

Det är sista kursen för detta läsår, ett tufft läsår i min mening. Vi började med endokrinologi, en väldigt intressant och rolig kurs där förståelsen för våra körtlar och hur stor betydelse det har för vårt välmående studerades. Njurarna följde därefter, med all dess fysiologi och fascinerande funktion. Däremellan började vi med färdighetsträning för att lära oss vissa praktiska moment, som bara förstärkte känslan av att jag hade hamnat rätt. Efter nyår startade en av de tyngre kurserna om det centrala och perifera nervsystemet. Tung var den förvisso, men när förståelsen kom till en kändes det som när Newton fick en 'aha-upplevelse' av äpplet som föll ner från trädet. Och slutligen är vi framme vid immunförsvaret och alla små bakterier och virus som kan tänka sig att bo i oss. Det har varit en rolig kurs och jag har verkligen uppskattat våra föreläsningar med professorn i mikrobiologi.

Men.. jag är trött. Det har dessutom varit en turbulent tid rent personligt. Inget allvarligt, men för envar är bekymmer och problem, något som upptar en stor del av ens vakna tid och uppmärksamhet. Somliga dagar hopar sig åskmolnen ovan mitt huvud trots att solen är framme. Somliga dagar känns det så frestande att dumpa alla mina plikter och förväntningar för att istället leva på randen. Vissa andra dagar önskar jag få krypa ihop i mitt skal och beskärmas från omvärlden.

Ingen har någonsin sagt att det skulle bli enkelt. Jag förväntade mig heller ingen dans på rosor. Det behövs gråa dagar för att man ska lära sig att uppskatta de färgrika dagarna. Motgångar finns för att vi ska kunna glädjas över medgång. Och ibland är det enda man behöver, någon att luta sig emot för en stund, bara en liten stund.

Come wind, let me ride on your back.

1 COMMENT(S):

I would catch you anytime! Anywhere!