The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Samvetslös?

Det var betydligt bättre på jobbet idag, möjligtvis för att jag inte var lika drogad av trötthet. På morgonen skvallrade kollegorna som vanligt. Jag försöker alltid bara täppa till öronen och orkar inte följa med i babblet. Men tydligen hade de idag blivit upprörda över en vikaries otroligt dåliga insats hos bland annat en klient.

Tanten ifråga hade fått sitta i nattblöjan, dauerbindan satt felaktigt vilket medförde att benen var uppsvullna, hon hade inte fått mat, och det var inte förberett mat för kvällen... Jag kan förstå att tanten desperat ringde på sin nödfallstelefon. Jag förstår mig inte på sådana vikarier som inte ens bryr sig om att göra sitt jobb, ens halvdant. Hur hade det varit om jag tvingat din mormor sitta i en gammal blöja utan mat och uppsvällda ben?

Det var tydligen en läkarstudent, enligt mina kollegor. Och de var i full gång med att oja sig över hur läkarstudenter inte är kompetenta nog för omvårdnadsarbetet, och att de måhända är duktiga teoretiskt men inte kan något annat om det här jobbet, som de kan. Så vänds blickarna mot mig: "Ehh, alltså Steve, du ska inte ta åt dig. Vi pratar bara om hur det generellt är. Du är ju såå duktig... bla bla bla". Poängen är att jag inte förstår mig på att det kan finnas människor som kan behandla de äldre på det viset. Fy farao, säger jag bara!

1 COMMENT(S):

Usch, tragiskt. Tur att du är en flitig pojk i alla fall, precis som mig.

Det enda jag är dålig på... Det är att ta ut soporna. Haha. Annars gör jag allt duktigt. :-)