The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Aira Hospital

(OBS! Starka bilder för den känsliga läsaren!)

En av de mer ovanliga bloggarna som jag följer med stort intresse, är den skriven av en läkare från Aira Hospital nere i Etiopien. Med extremt begränsad mängd av medel, bedrivs ett sjukhus som ska hjälpa många, många människor. Det är ett sjukhus för de allra fattigaste, men ibland kan de sjuka inte ens klara av att samla ihop tillräckligt med pengar för att bekosta en bussresa till sjukhuset. Många sjuka människor måste vandra i många timmar för att komma fram.

Det är inte ovanligt att de sjuka väntar allt för länge innan de slutligen inser att de är tvungna att uppsöka sjukhuset. Den dansk-svenska kirurgen, Erik Erichsen, får dagligen ta emot många svåra fall varav vissa har gått med cystor som har vuxit sig enormt stora. Det handlar mestadels inte om att genomföra operationerna på sådan vis att det blir estetiskt snyggt igen, utan människorna blir bara lyckliga ifall de återfår din arbets- och funktionsförmåga.

Sjukhuset bedrivs ideellt genom bidrag och donationer. Där finns också en fattigfond som ska hjälpa de allra fattigaste, som knappt ens har tillräckligt för mat och husrum, än mindre för sjukvård. Här är ett av de senaste fallen på bloggen:

It is a soft tissue sarcoma. Malignant in that sense that it will recur and spread locally if not excised radically, but seldom metastasize distantly or widely.

The best would be to have one surgeon do the excision and another the reconstruction. Otherwise there is a tendency to cut the corners short thinking of how to cover the defect later. You have to behave a bit “schizophrenic” – cut radically without thinking of how you are going to repair the defect later, and then do the reconstruction as if being another person.

In this case the tumor was removed radically together with the whole abdominal muscle layer. After that it was easily covered by skin grafting.