The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Raining

Regnet faller tungt mot marken utanför. Det enda ljudet som hörs är det intensiva smattrandet när regndropparna möter asfalten, nu när trafiken tunnats ut framåt kvällskvisten. Mörkret är kompakt, kylan biter tag i en och man ska hålla hårt om hatten. Nu känns det verkligen som att hösten har ankommit. Saknaden efter varma sommardagar har redan vuxit sig enorm, och jag längtar innerligt tillbaka till de härligt soliga dagarna i San Diego.

Innanför i värmen, sitter jag under skrivbordslampans sken och försöker tänka ut hur jag vill att lägenheten ska se ut. Svart, svart, och mera svart. Så himla monokromt. Det ska vara stilrent och minimalistiskt, gärna japanskt minimalism. Sedan får jag vända på varje sten för att finna färgklickar och andra dekorativa prylar att pryda mitt hem med. Det ska vara zen...

Aida och Rasha har båda åkt till Sverige för att fira den muslimska högtiden, Eid Al-Fitr, med sina respektive familjer. Min syster i Uppsala har blivit så hänförd av matorgien vid brytandet av fastan, iftar, att hon flyr tillbaka till Malmö för att äta sig proppfull hos mor, nu när hennes vänner också åker hem. Annars skulle hon väl gråta sig till sömns när hon tänker på vad de andra äter, och vad hon går miste om. Hade varit kul att åka till Malmö, men ska träffa tanterna på jobbet istället...

2 COMMENT(S):

Ja! jag klickade i BORING i ren protest! Åk till Malmö din lilla gris! Vi kan ha vår egna lilla kines-bayram! Det kommer att bli kuuul! Tänk så glad din syster och dina brorsor kommer att bli! Skit i tanterna! KOM IGEN!!!!

 

Kinesisk bayram låter ju lite nytänkande..! :-P Hah, ni får ha kul och frossa i er mat.. Så kan du boka in ett besök till mig nästa gång också!