The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Rastlös

Den här kursen där vi ska skriva en bacheloruppsats, har vi fått höra en hel del om redan förra terminen. Det skulle bli en slappare, sade de. Man skulle kunna få så mycket tid över till att resa, jobba eller vad man nu ville hålla på med. Precis som med all annat rykte och snack som går i skolan, tog jag det med en hel nypa salt. Nej, två till och med. Att tro för mycket på vad som sägs är aldrig bra, har vi fått lära oss. Det bästa är att uppleva det själv och bilda sig en uppfattning.

Efter fyra veckor, har jag den uppfattningen klar. Det är makalöst lugnt! Aldrig varit med om en lugnare modul. Vi träffas i gruppen, diskuterar lite och skriver en del. Vi går hem, läser några artiklar och går igenom utkastet. Så håller det på, fram och tillbaka. Men resten av tiden då? Jag blir rastlös, myror i byxorna, vet inte vad jag ska göra med all min överflödiga tid! Måste finna mig en ny hobby...

Eller så borde jag njuta, medan jag ännu kan. Efter nyåret börjar ju kandidaten, galet snabbt har det gått! Hm, ikväll ska jag nog titta på fler filmer... kanske läsa någon ny roman? Några bra tips? Annars kan jag ju alltid börja med att läsa två av världens mest lästa böcker genom tiderna; Bibeln och Koranen. Det är på tiden att jag gör det, tänkte jag. Måste täppa till det hålet i min allmänbildning.

2 COMMENT(S):

Ahhhh! Vissa har det bra! Sluta "saiii meeeeng"!!! Not fair!

 

:-P Du kommer nog till ngn tidspunkt där du kan andas ut också! ..det dröjer bara några år.. haha