The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Sunday 12th September 2010

Första arbetsdagen sedan början av juli, och jag var rimligt nervös inför hur det skulle gå. Inte för att jag var rädd för att göra bort mig eller tappa bajsblöjan "på fel sida" mitt på golvet, utan för att jag inte var mentalt inställd på att jobba. Det var motigt att vakna 5.45. Jag ställde två mobiltelefoner och en väckarklocka på alarm, just in case liksom.

Det gick bra, jag fick inte en av de värsta turerna, men jag fick en av de värsta klienterna. Denna person har satt skräck i en hel arbetsgrupp och är så vresig och ilsken att jag aldrig sett något liknande tidigare. Det är inte lätt att samarbeta med en person som hela tiden anser att du gör fel oavsett vad du gör eller inte gör. Det är heller inte lätt när en person är oberäknelig. Den känslan är svår att hantera i det arbetet.

Annars har jag haft en behaglig söndag, som jag spenderat med att läsa lite, debattera lite religion med en bekant på Facebook, pratat i timmar med syrran på telefon... Den knasbollen spelar i en liten liga för sig, finns ingen som henne, turligt nog! Hah. Bara att läsa hennes senaste inlägg gör ju att man sätter teet i vrångstrupen! Hon är som ett litet charmtroll med permanentat hår! ;-)

Byfånen!

0 COMMENT(S):