Mediecirkus av gruvarbetares öden

Jag är väldigt glad över att samtliga 33 chilenska gruvarbetare som har varit instängda i en gruva ända sedan 4 augusti, framgångsrikt har kunnat räddas! En bra räddningsaktion har lett till att 33 livsöden inte fick ett abrupt slut nere i de mörka tunnlarna. Livet efter fångenskapen börjar nu med buller och brak för samtliga i gruppen; resor, pengar, intervjuer och publiceringar för stora summor, jobberbjudanden bara står på rad och väntar! Listan kan göras längre.

Däremot ifrågasätter jag nyhetsvärdet i detta spektakel och undrar varför det har fått sådant enormt fokus. Det är precis som J. Liljestrand skrev på DN Debatt idag: "Uppgivenheten och skammen för alla de stackars satar som är bortom vår hjälp är så tung att vi, när det väl finns några som faktiskt går att rädda, överkompenserar totalt. Vår tids behov av katharsis, av sagor med lyckliga slut, är så omättligt att det saknar all rimlighet." Jag kan inget annat än att hålla med. Frågan är om media har tröttnat på att rapportera om eländet och de dystra människoödena ute i världen, eftersom vi som läsare har tröttnat på att ständigt läsa om olyckliga slut. Är det den simplaste regeln i makroekonomin gällande "Supply and Demand", som råder? Där nyhetstidningar måste anpassa sig efter vår efterfrågan om att få leva lyckliga i vår lilla bubbla, för att kunna sälja sina produkter?

Sedan kan man undra sig över varför alla gåvor regnar ner över dem. Är det av ren generositet eller kan det ligga en självisk tanke bakom, om att använda dessa gruvarbetare som reklampelare för sina produkter? Jag missunnar inte dem alla dessa gåvor och pengar, men nog hade denna generositet kunnat användas på annat håll där det verkligen hade behövts. För de 10.000 dollar som varje person får, hur många barn och vuxna i tredje världen hade man inte kunnat rädda? En malariabehandling kostar 5kr för ett barn och 20kr för en vuxen. Mat och mediciner för fyra familjer i en vecka kostar 100kr. Hundra liter rent vatten kostar 140kr.

Som sagt, jag är glad över att de har räddats och får möjligheten till att starta ett nytt och bättre liv utanför de farliga gruvorna. Men jag har svårt att se det rimliga i hela detta mediecirkus och reklamexploatering.

DN.se