The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Perspektiv

Jag försöker ständigt hålla mig uppdaterad om vad som sker i vår värld, eftersom jag inte har något intresse av att leva i min trygga bubbla här uppe i Norden. Men å andra sidan, frågar jag mig själv ibland vad det egentligen spelar för roll om jag känner till att 86 har dött i översvämningar i Indonesien, att ledaren för massvåldtäkterna i Kongo har gripits, eller att våldet i Mellanöstern aldrig tycks ta slut. Vad kan jag göra, som skulle lindra de drabbade människornas smärta? Vilken skillnad gör det ifall jag hade varit ovetande, och bara levt mitt lyxliv med de andra få privilegierade procentenheterna av världens befolkning? Ingen skillnad alls.

Däremot har det inneburit att jag har nått insikt om vilket bra liv jag har fått, vilka enorma möjligheter jag har givits. Det man inte vet, tar man inte skada av, brukar man säga. Men när man vet, sätts allting i ett annat perspektiv, som förhoppningsvis öppnar upp ens ögon för världen runt omkring. Våra liv sätts i perspektiv till andras och plötsligt är våra vardagsproblem inte särskilt väsentliga längre. Ifall det kan få mig till att ha en mer ödmjuk inställning inför mina medmänniskor, både här hemma och ute i världen, men också i min framtida ställning som ansvarig för människors liv, är det en stor skillnad i sig.

Det har också lärt mig ett och annat om generositet, att kunna dela med sig och känna solidaritet med de svaga. Pengar är bara ett nödvändigt ont i vårt moderna samhälle. Det är därför obegripligt för mig att ständigt värdera människoliv och livsöden i pengar. Det mest aktuella ämnet är "massinvandringen" till vårt land. Inget system är perfekt, heller inte det svenska. Men jag står bakom en human flykting- och invandringspolitik, även om det innebär att jag ska bidra med mera utav mina pengar. En del asylansökande har inga giltiga skäl, eller försvårar medvetet utredningen, men det är något som ska hanteras inom ramarna för det befintliga regelverket. Vi kan alltid förbättra systemet, vi kan alltid förbättra mottagandet och vi kan alltid förbättra på integrationen. Grundsynen ska däremot alltid förbli den om att skyddsbehövande skall kunna finna en fristad i Sverige. Lös problemen som uppstår, men att stänga våra gränser mot omvärlden vore beklagligt och ytterst själviskt.

Vi lever i en rik del av världen, Sverige är ett rikt land. Vi har möjlighet att både se till våra egna och sträcka ut en hand till behövande, utan att behöva välja dem emellan. Tänk större istället för att blint stirra på pengar och snabb avkastning för invandringen. Andra generationens invandrare är morgondagens svenskar, som ska vara med i byggandet av framtidens Sverige. Vad mina föräldrar är skyldiga, återbetalar jag det dubbla. Den möjligheten som Sverige har givit mig, skulle jag aldrig kunna tänka mig att förneka någon annan.

0 COMMENT(S):