The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

River of Tears

Vi avslutade vår bacheloruppsats idag. Efter veckor av arbete med artikeln är vi slutligen klara. Nu återstår en muntlig tenta, där vi förmodligen ska stå till svars för vad som står i den och kunna försvara den på ett acceptabelt sätt. Men det är först efter höstlovet, som äger rum nästa vecka. Jag ska försöka njuta av ledigheten.

Idag tog jag upp gitarren för första gången på en väldigt lång tid. Klangen av de ostämda strängarna skar i mina öron. Fingrarna fumlade fram längs med banden och aldrig förr har de väl känts så klumpiga och stela. Det är priset jag får betala för att ha lagt gitarren på hyllan under så lång tid. Frågan är om jag någonsin kommer kunna återfå den skickligheten jag hade en gång i tiden.

Jag bläddrade bland mina notblad, kom fram till låten jag sa att jag inte skulle spela mer. Fingrarna mindes dansen över gitarrhalsen och tonerna fyllde upp rummet. Minnen rullades upp framför mig och plötsligt... plötsligt var allting så nära igen.

2 COMMENT(S):

Inspirerad av mig eller?! Du spelar sånt avancerat, jag spelar lilla snigeln ;)

/J

 

Du är rena urkällan till allt kreativt! ;-) Du kommer också till det avancerade ngn gång i framtiden och du studerar ju musikteori också! :-)