The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Dag 3

Det har varit en väldigt lång dag idag. Vä-äldigt lång. Jag tog en sen-vakt för att sedan vara ledig imorgon och få lite sovmorgon. Min hjärna kräver det. Även om jag är en "B-menneske" som danskarna så fint kallar alla nattugglor, så var det lite hårt att hålla koncentrationen på topp när det blev sent. Sedan vid 22.30-tiden när jag försökte hinna med tåget, åkte den precis förbi när jag kom till perrongen. Det var så jävla surt att vänta i nästan en timme på nästa tåg. När det är en liten håla i ingenstans, är ju inte ens 7 Eleven öppet på kvällen. Ville strypa något, när mitt blodsocker dalade.

Annars har det varit en bra dag. Gick med jourhavande läkare idag. Det var en massa springande runt hela sjukhuset, så det var ju tur att vi skaffade var sin sparkcykel och rullade sedan omkring i korridorerna. Hah. Det var faktiskt ganska kul. Det var en typisk hjärtpatient-dag, när det väl hade börjat med en hjärtpatient, välde det bara in under resten av dagen. Var med vid tvångsinläggning av en patient. Dödsförklarade även en patient idag. Själva proceduren går ut på att observera dödstecknen; likstelhet (rigor mortis), likfläckar (livor mortis), hudblekhet (pallor mortis) och likkyla (algor mortis).

Annars har jag hunnit med att skriva några fler journaler idag. Mötte för första gången som enda "läkare" med patienten, utan supervision av äldre kollega. Det var nervöst, men självförtroendet fick sig en boost när patienten efteråt tackar för "god behandling". Patienterna bryr sig inte så mycket om du är läkarkandidat eller "riktig" läkare, så länge du ger dem tid och omtanke. Men jag håller mig nog till de mindre komplicerade patienterna till att börja med, det blir nog bäst sådan. ;-)

1 COMMENT(S):

hehe steve börjar bli duktig