The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Let there be light

Det börjar bli riktigt kyligt om morgnarna nu. Kalla vindar sveper in och vintermörkret tränger sig på. Då är bästa sättet att börja dagen med en kopp rykande hett te, samtidigt som vi går igenom neoplasier (=tumörartad tillväxt av celler vars normala delningsregulering är förlorad). Vi lär oss skillnaderna i maligna och benigna tumörer och får se det på mikroskopiskt samt makroskopiskt nivå. Det är helt otroligt när man håller en cirka två kilograms tung livmoder i händerna, som har blivit helt deformerad av en massa tumörer. Eller en ovarie (äggstock) som har vuxit ohämmat till att bli nästan lika stor som en kokosnöt, som vanligtvis inte brukar vara större än en liten valnöt.

Det är en väldigt intressant kurs just nu. Den första där vi fokuserar mer på patologin, vilket är otroligt intressant. Gillar det starkt och ger goda vibbar inför kommande kandidatdelen.

Annars har jag varit i gång hela dagen för att fixa det sista med lägenheten. Har ju bott här i drygt två månader nu och har saknat lite taklampor, saknat ljus. Speciellt när det börjar bli mörkt nu var det viktigt att finna mig några snygga lampor. Lampjakten har varit lång och stundtals hopplös, men i Malmö fann jag ljuset. Hah. I Danmark är det tyvärr inte bara till att hänga upp lamporna. Nej, så enkelt ska man inte ha det. Här ska man själv borra hål i betongtaket och sätta upp krokar och dra lampledningar tvärs över hela taket eftersom de inte har färdiga stickkontakter heller. Sedan ska man vara lite "kunnig" också och veta i vilket hål den blåa respektive den bruna ledningen ska vara i för att undvika kortslutning. Ett helt projekt kort sagt! Men efter mycket svett och slit, hänger lamporna snyggt från taket. Klapp på axeln.

0 COMMENT(S):