The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Ankommen till Malmö

Tåget rullade ut från Odense bangård tidigt i morse och jag har då aldrig anlänt till Malmö så pass tidigt att inte ens butikerna öppnat än. Jag önskar ibland att jag hade varit en morgonmänniska, då hade plötsligt dagarna varit så mycket mer produktiva, tror jag. Se bara på hur det varit idag, har hunnit med så mycket känns det som.

Min kära syster kom till stan idag också för att lysa upp min tillvaro. Vi umgicks och snackade igen en del tills munnarna blev trötta. Får fortsätta under resten av dagarna, för man kan ju inte ta igen allt på en gång. Annars är det nog ett tecken på att något är galet. Bröderna kom hem från skolan och strålade av glädje för att vi var hemma. Den känslan var i allra största grad ömsesidig.

Sedan fortsatte dagen hos en kär vän för ännu en utomordentlig trevlig julfika med stora delar av Odense-gänget och deras respektive. Intressant är kanske fel ord att välja, men jag var den enda enkelspelande i ett rum fylld med en massa duos. Fråga mig inte varför jag ens var uppmärksam på det...

Kvällen fortsatte med att undertecknad tog på sig förklädet för att imponera på övriga familjen med mina matkonster inom det vietnamesiska köket. Jag såg bara en massa tummar pekande uppåt. Hah. Dags för välförtjänt vila efter en lång dag. Vi hörs imorgon, vänner!

0 COMMENT(S):