The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Dag 9

Två veckor går ganska snabbt när man tänker tillbaka på det. Imorgon är sista dagen på praktiken och jag kan lugnt säga att jag har blivit så mycket klokare efter det här! Jag har fått en ordentlig inblick i en ung läkares vardag, frontlinjen. Det är vi som tar emot alla patienter, det är vi som står för de första åtgärderna innan de äldre och mer erfarna kollegorna tar över. Det är vi som inlägger patienterna och skriver inläggningsjournalerna.

Praktiken har varit över mina förväntningar. Jag trodde att jag skulle vara ett bihang till en läkare, titta över axlarna och skitskraj för att ta i det själv. Jag fick klippa navelsträngen redan andra dagen. Vissa kollegor är fullt trygga med att skicka in mig själv till patienten för att uppta sjukhistorien och full objektiv undersökning, medan andra gärna vill observera i bakgrunden. Jag vet inte vilken metod jag egentligen föredrar. Den första lär jag mig absolut allra mest på, men i gengäld får jag värmevallningar och är skitskraj för att ha missat något efteråt. Den andra metoden är att föredra vid lite "svårare" patienter, men det kan ibland kännas lite jobbigt med prestationsångest. Beror helt på vilken läkare så klart och jag har mina favoriter. Viktigt att nämna i sammanhanget är att alla, oavsett om det är läkarkandidaten eller AT-läkaren, måste konferera med jourhavande läkare. Jag skulle aldrig våga lämna en patient ifall det inte finns fullständig plan för vad som ska göras och att eventuell medicin är ordinerad. Men att ringa till vaktläkaren och sammanfatta patientens mest väsentliga symptom, vad man har funnit vid undersökningen och den planen som jag har tänkt ut hittills, sätter min danska på prov. Jag blir osäker och börjar sluddra. Jag avskyr telefoner, har jag kommit på.

Jag har fått en ny idé om vad jag kan tänka mig att jobba med, organkirurgi. Jag tror att det beror på att den organkirurgiska läkaren på avdelningen är så duktig och får mig intresserad i området. Listan kan göras lång på vad som intresserar mig, men i slutändan kanske det är slumpen som avgör. Jag ser fram emot att börja jobba som en "riktig" läkare, men jag har inte alls bråttom. Det är vägen fram som jag kommer att minnas i efterhand.

2 COMMENT(S):

Hej! Har en liten fraga, hur fungerar det med spraket? Undervisning, bocker, tentor etc? :)

mvh Angelica

 

Hej Angelica,
Det kommer att vara tufft i starten för att man inte är van vid att höra danska eller läsa danska böcker/texter.. Du kommer att bli frustrerad av att inte kunna göra dig själv förstådd eller ha det där flytet i talet som du är van vid. Men... det kommer med tiden, för vissa tidigare än andra. Men det kommer, tro mig! :-) Så länge du vill, så är det inte omöjligt!