The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Vändningen

Jag tillåter mig själv att försumma bloggen när jag är i Malmö. Det är ett giltigt skäl och ett förståeligt sådant, när jag vanligtvis befinner mig två broar bort från denna stad. Det är också den staden som har hamnat i ett inte alltför vackert dager under det gångna året, en stad som verkar härjas av galna rasistiska skyttar och där de etniska konflikterna växer sig större och större hela tiden. Många gånger känner jag ärligt talat uppgivenhet, men jag väljer att inte ge upp hoppet om min stad. För oavsett hur ful och ärrad den har blivit genom åren, är den fortfarande min hem- och födelsestad. Det går att förbättra, det går att tillsammans arbeta för en bättre stad. Tillsammans.

Idag var jag och André hos Johns mamma för att hälsa på. Det har hunnit gå år sedan vi var där sist, mestadels för att det vi såg sista gången lämnade djupa ärr i själen. Ett bottenlöst mörker mötte oss förra gången, där förnekelsen var så enormt kraftig att inget verkade kunna råda bot på det. Varje tal om hennes son gjorde att hon ryggade tillbaka i skräck för att bli påmind om vad som hände den där septembernatten. Denna gång var det nästintill en helt annan människa som mötte oss vid dörren. En som kunde le, en som kunde se mig i ögonen och uttala hans namn utan att bryta samman, en som förmådde att skämta. Jag stod och kollade in i det rummet där tiden hade stått stilla under de senaste tre åren, hur allting fortfarande stod på samma plats som jag mindes dem. Det var nästan så att jag trodde att John skulle vända sig om i kontorsstolen och hälsa på mig med ett leende, och säga åt mig att komma in och sätta mig istället för att stå där i dörren och hänga.

Jag måste säga att jag verkligen är glad idag. Det brukar inte manifesteras genom att jag skuttar omkring och sjunger muntra sånger, utan jag ler med hela mitt hjärta. Det är ett orosmoln som har upplöst i tomma intet. En människa kan inte hjälpas ifall hon inte vill bli hjälpt. Vändningen har kommit nu. 

1 COMMENT(S):

Fint! Skönt att du känner så kära Steve. Många kramar från Stockholm! God jul kära du!

/R