The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Good Bye, Ban Ki-moon!

När jag har läst så mycket att mina ögon bara går i kors, vet jag att det är dags att titta på något annat under en kort stund. Problemet är väl att jag går vidare till att läsa något annat i textform också, men bara lite mer intressant just nu för stunden. Läste ett längre utdrag ur Niklas Ekdals kommande bok om FNs förfall, som är att rekommendera!

Ekdal diskuterar FNs bristande ledarskap i det översta skiktet, närmare bestämt om generalsekreteraren Ban Ki-moons oförmåga att lyfta fram FN som ett relevant forum för världspolitiken och de globala problemen som vi står inför under detta århundrade. Hans bristande kommunikation med medarbetare och omvärlden, det saknade engagemanget för världsorganisationen och den omoderna ledarskapsstilen som han använder sig av där kritik aldrig mottages, utan där han kräver total lojalitet i envar situation. Dessutom är det förkastligt att han genom att anställa sin personal på korta ettårskontrakt, lyckas skrämma oliktänkande till tystnad ifall dessa önskar en förlängning av sina kontrakt.

Jag tänker tillbaka och saknar tiden då Kofi Annan var generalsekreterare för FN. Han syntes, han hördes och det han sa var oftast relevant för världens befolkning. FN blev ett relevant forum för världspolitiken under de tio åren som Annan satt på posten som FNs högste ämbetsman. Det är allt som Ban inte har lyckats med sedan han tillträdde posten januari 2007. FNs röst har tystnat, allt jag ser är en smått tillbakadragen asiatisk diplomat som ler i TV-rutan, men aldrig talar. Kan han ens tala, undrar jag ibland? Vad har han gjort under sin tid som generalsekreterare? Inget som har lämnat ett intryck på mig i alla fall.

Jag har flera gånger förr efterfrågat en ledare för världen, någon som kan visa med hela handen var vi är på väg någonstans. Obama är en kandidat, men han kommer alltid att förbli partisk och ha USAs intressen som första prioritering. Jag hade gärna sett FN axla det ansvaret och dess generalsekreterare som en oberoende frontfigur för en världsorganisation med ett starkt mandat från alla världens länder. Men innan det kan bli en verklighet måste en stor reformering av FN-organisationen ske. Generalförsamlingen ska bli det beslutsfattande organet, med rätten att införa sanktioner mot länder som bryter mot de stadgar som landet har förbundit sig att följa. Säkerhetsrådet ska inte vara maktens centrum längre och de permanenta ländernas vetorätt ska tas bort. Därmed försvinner också den frustrerande bromskloss som har varit avgörande för många av FNs misstag/misslyckanden genom tiderna, eftersom vetorätten stryper organisationens handlingskraft i avgörande ögonblick, exempelvis i Rwanda och Bosnien.

Att frivilligt ge bort vetorätten är naturligtvis inget som kommer att ske, men detta är hur ett verkligt demokratiskt styrande borde se ut och inte med de privilegier som "segrarna" i Andra Världskriget fick som pris. FN måste bli relevant igen och fylla det vakuum som har uppstått i världspolitiken och kunna ta medlande rollen i olika konflikter. Ett första steg är att vi tar farväl av Ban Ki-moon nästa år och väljer en tydligare, mer lyhörd och mer kompetent generalsekreterare. Good bye Mr Secretary-General...

FNs Generalförsamling.

0 COMMENT(S):