The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Mina guldkorn

Idag var det dags för ännu en session med medicinsk kommunikation på schemat. Det var timmar kring ett bord med två handfulla andra kursare, för att tillsammans lyssna på oss själva igen och analysera vår samtalsteknik. Det är inte så roligt som det låter. Att höra på sig själv på band är som att dra en taggtråd genom mina öron.

Idag fick jag träffa mina guldkorn igen, efter två veckors åtskild lov! När man bor så tätt på varandra och ses dagligen, är det konstigt att helt plötsligt inte träffas under en längre period. Aida, Rasha och jag hade en hel del att prata igenom, uppdatera varandra om allt som har hänt och bara umgås. I have missed you, my dears! 

Dags att natta nu. Imorgon är en fredag, som förmodligen bjuder på en massa trevlig tid med mina kära böcker. Jag ser redan fram emot det!

4 COMMENT(S):

Sv. Jo det har det verkligen varit! Så skönt att vara hemma!

 

Tack Stevie! Värmande ord, jag saknade dig också under jullovet :) Det var riktigt kul att se dig igen. Kramis sweetooo

/Rashii

 

Vänta nu. Var det inte 79 WHO tog bort homosexualitet som en sjukdom? Eller misstog jag mig? Hm. Jag tror du har fel. Hoppas det. ;)