The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Search for survivors

"Time is money", som Benjamin Franklin sa. På nuvarande tidspunkt är varenda sekund dyrbart och avgörande för att kunna finna överlevande bland allt bråte och raserade byggnader, i tsunamins spår. Över 100.000 japanska soldater och övrig personal från hjälporganisationer är på plats för att hjälpa, stödja och finna överlevande. När jag ser på alla rapporteringar från Japan, blir jag snarare apatisk. Var börjar man liksom? Men något som jag reagerat över är att det kanske behövs fler expertteam? Har media bara glömt att rapportera om det eller stämmer intrycket att hjälp från omvärlden, än så länge, är tämligen glest? Eller har japanerna inte bett om hjälp ännu?

Jag såg en bild i DN.se att de funnit ett tre månaders spädbarn, som överlevt, bland rasmassorna. Det är ju i sig ett mirakel! Eller den äldre mannen som hade flutit omkring på ett hustak utanför kusten, tills marinsoldater håvade honom ombord. Små glimtar av ljus i ett kompakt nattmörker.

Det dyker upp en massa initiativ just nu, vars syfte är att stödja Japan. Events som "Click to support Japan", på Facebook, Lady Gaga-armband vars intäkter ska gå till de katastrofdrabbade eller företag som skänker en motsvarande summa av det du skänker. Kalla mig vad ni vill, helt klart en fin tanke men jag tycker sånt är löjligt. Jag har då aldrig förstått mig på varför människor är mer benägna att lägga ut pengar när de får en pryl eller T-shirt i utbyte. Det är som att det blir en liten "status"-grej: "Se på mig, jag är minsann så generös att jag skänker pengar och för mödan fick jag en tröja/pryl att stoltsera med på gatan. Gud vad jag är duktig. Klapp på axeln."

Bidra direkt till hjälparbetet i Japan genom olika hjälporganisationer. Du kan exempelvis ge en gåva via Röda Korset HÄR. Eller SMS:a AKUT JAPAN till 72900 för att skänka 100 kronor.


1 COMMENT(S):

ja ush ja för t-shirts, artistuppträdanden etc

Att inte folk bara kan skänka en peng så där bara utan att kräva nåt tillbaka. Torde för mej vara en självklar handling.
Själv arbetslös innan jag flyttar till malmö om en vecka & har inte en cent... men nog attans gav jag en slant ändå. Medmänsklighet.