The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Back to Work

Har under de senaste dagarna jobbat lite för att fylla pengakassan, särskilt när alla räkningar ramlar in med avräkningar från den gamla lägenheten och hyreshöjningar. Så ja, det är nästan ett måste att jag jobbar, eller så får jag äta mindre helt enkelt. För impulsshopping har jag ju i princip helt upphört med (förutom när jag går in i musik- och filmbutiker, där jag 'oavsiktligt' av en eller annan grund, alltid norpar åt mig minst en DVD).

Att vara tillbaka på jobbet är trevligt faktiskt. Jag har saknat de där samtalen med gamla människor, som kan vara allt ifrån deras barn/barnbarn/barnbarns barn, till politik eller bara låta de prata av sig om sin nuvarande livssituation. Idag var det till exempel en som berättade för mig om en kommande omfattande, men livsnödvändig operation. Han var präglad av oro för sin dementa fru ifall något hände honom på operationsbordet, men att inte genomföra den skulle i varje fall ge dem några bra "sista år" tillsammans. Som ung och frisk med hela livet framför mig, kan jag inte riktigt sätta mig in i det tänkandet, utan bara försöka förstå. Bara lyssna, dela hans oro och ge mina åsikter ifall de efterfrågas. Mestadels tror jag bara att de gamla behöver någon som faktiskt lyssnar på dem.

Sedan är det trist att få höra om att människor, som man har besökt många gånger och haft goda samtal med, har gått bort. Även om de till synes varit fullt friska sista gång jag såg dem, kan mycket hända under relativt kort tid. En plötslig händelse kan rubba balansen. På senaste tid har jag känt att många gånger kan livet ta högst oväntade vändningar och det har ännu en gång bekräftat för mig att det verkligen gäller att ta tillvara det som man har blivit givet och det som man har framför en. Always and continuously.

0 COMMENT(S):