The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Rättsmedicin

Idag hade vi sista föreläsningen innan tentan på fredag, som av ovanlighetens skull var en av de mer intressanta. Annars brukar de bara klumpa ihop det mest onödiga och tråkiga i slutet, bottenslammet. Föreläsaren var en rättsläkare, han påminde mycket om "Ducky" i TV-serien NCIS. Han verkligen sprudlade av entusiasm och nämnde ordet "spännande" så många gånger under föreläsningen att det blev lite bisarrt efterhand, eftersom ämnet var trauma och våld förknippade med luftvägarna.

Vi fick bland annat en genomgång i drunkning och dess kännetecken, kvävningens olika stadier och att hängning indelades i en typisk och atypisk form, samt komplett och inkomplett. Hos en form inträffar döden snabbare än den andra, hur våldsamt det blir och de karakteristiska kännetecknen skiljer sig också åt. Och vi fick reda på ifall nacken faktiskt knäcks i den situationen. Jag tänker inte gå in på detaljerna, vem vet om någon söker på Google och sedan hamnar här? Usch.

Man måste verkligen försöka förstå hur avtrubbade vi är som läkarstudenter och den jargongen som råder i föreläsningssalarna. En utomstående hade fasat över hur vi kan skoja om vissa saker eller ens skratta åt något som är väldigt allvarligt. Men humorn och skrattet är väl det som gör det möjligt för oss att avväpna det jobbiga som vi kommer att stå med dagligen, eller vad tror ni?


1 COMMENT(S):

Jag tror jag är med dig på den punkten! Det är mycket som är väldigt "svårt"/konstigt att t ex prata om (eller göra kanske), men på något sätt måst det ju ändå behandlas i utbildningen.