The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Himmelska Fridens Torg - 1989

Snart närmar sig årsdagen av massakern på den Himmelska Fridens Torg 1989, där den kinesiska regeringen med brutalt övervåld massakrerade den största fredliga demokratiska rörelsen, som någonsin ägt rum i moderna Kina. Studenterna, obeväpnade, var och stod för framtiden, för hoppet, för en demokratisering av det kommunistiska styret. Deras framtidsvisioner och glädje förbyttes över en natt till förtvivlan och skräck. Smaken av blod dröjer sig fortfarande kvar hos många av dem som ännu sitter fängslade i mörka fängelsehålor. Många avrättades, många tystades. Vad som verkligen hände med de många människoödena, är det få som vet. Järnhanden som styr Kina var stark då och har aldrig varit starkare än vad den är i dagens läge.

Samtidigt blomstrar utvecklingen i världens snart största ekonomi. Den ekonomiska tillväxten har varit imponerande och beundransvärt. Alla världens länder inser att Kina är en nation att räkna med, både politiskt och ekonomiskt. Kinesiska investeringar är starkt eftertraktade och handelsavtal med kinesiska aktörer har blivit något av varje statsöverhuvuds våta dröm. Alla vill de ha del av kakan, men till vilket pris som helst?

Utvecklingen vi just nu ser i Mellanöstern, har flera likheter med vad som hände på Himmelska fridens torg i 1989. Skillnaden är bara att ett antal länder har lyckats halvt om halvt än så länge under 2011. Men oroande rapporter berättar om hur militären i Egypten utnyttjar den ännu rådande undantagstillståndet för att införa restriktioner på de egyptiska medborgarnas fri- och rättigheter. Snaran stramas åter kring egyptierna, som vann en kortvarig seger när Mubarak avgick. För demokratikämparna i Bahrain, Syrien och Algeriet (för att nämna några i raden av många), ser det desto dystrare ut, där regimernas grepp har hårdnat efter demonstrationerna och förtrycket kommer säkerligen att fortsätta i många år till.

Kina idag är just ett sådant exempel på där förtrycket har fått lov att fortgå, utan att någon har kunnat påverka den kinesiska regimens envälde och monopol på information. 22 år efter massakern och jag tvivlar på att dagens ungdomar ens vet om att den någonsin har ägt rum. Vågar föräldrar berätta för sina söner och döttrar om vad som egentligen hände eller har alla 'glömt' och sväljer hellre kommunistregeringens förnekanden och påhittade historia? Vågar de diskutera politik inom hemmets trygga ramar överhuvudtaget? undrar jag. Inhemska söktjänster och även Google hjälpte ett tag den kinesiska regimen i att censurera bort allt som kan relatera till vad som hände den 3-4 juni 1989. Vackra och photoshopade bilder från Himmelska fridens torg dyker upp vid en sökning på internet i kinesiska hem istället för den grymma verkligheten. Lika starkt som bilden på "napalm-flickan" förknippas med slutet för amerikanernas krig i Vietnam 1975, har bilden av studenten framför stridsvagnen fått symbolisera den lilla människans frihetskamp mot övermakten.

Genom att resten av världen trippar på tårna framför de kinesiska makthavarna och aldrig vågar ta bladet från munnen och verkligen talar om för dem med rak rygg, hur avskyvärda de brotten som har begåtts mot oskyldiga medborgare är, bekräftar västvärlden indirekt att det Kina gör är diplomatiskt korrekt och gångbart. Den kinesiska regimens enträgna tjat om att inte lägga sig i andra länders inre angelägenheter, är bara ett sätt att slippa fokus och inblandning i deras egen inrikespolitiska häxjakt på politiska dissidenter.

Kina kan idag hota med att bryta handelsavtal, för att de kan (Norges förhandling med Kina om ett fiskeavtal avbröts efter att Nobels Fredspris gick till Liu Xiaobao). Kina kan ignorera vad USA, EU och FN säger, för att kineserna vet att det alltid bara är tomma hot och fördömanden triaden kommer med. Oavsett hur beroende världens ekonomiska stabilitet är av yuanen och oavsett hur stora vinster västvärldens företag kan utvinna, efterfrågar jag ett större moraliskt ansvar från de västerländska ledarna. Är det moraliskt försvarsbart att de europeiska ledarna ens överväger att lyfta vapenembargot mot Kina? Existerar enbart pengar och inflytande i deras ögon? Jag vill aldrig någonsin se svenska vapen användas på något sätt eller ens finnas i Kina.

Tyst diplomati och påtryckningar för ett friare och öppnare Kina har visat sig vara fruktlösa under de senaste 22 åren. Den vita mannen predikar om mänskliga rättigheter likt en lärare till en elev, den gula mannen nickar och ler artigt för att blidka dess lärare. Men den dagen eleven har lärt sig allt annat som finns att läras av en gammal naiv lärare, är dagen maktvågen tippar över till den yngres fördel. Det är dags att tänka om. Det är dags att med krafttag visa för kineserna att fördömanden och hoten om sanktioner är i allra högsta grad verkliga. Jag bävar inför den dagen Kina är världens starkaste ekonomi och i egenskap som det, kunna tysta fler och vända demokratiseringen i världens alla hörn. Afrika kommer att bli det första offret.


0 COMMENT(S):