The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Mad World

Dagen innehöll en del intressanta föreläsningar och grupptimmar, men den sista timmen om alloplastik (proteser) var ett enda snark... Jag erkänner att jag satt och läste nyheter istället. Hur mycket kan man säga om konstgjorda höfter som man stoppar ner i människors benmärg? Tydligen tillräckligt mycket för att fylla en 45 minuters lång lektion.

Sen kom jag hem och började grubbla en massa. På hur galen vår värld är; på alla krig runtom på klotet, all misär, all kyla och makthavarnas obenägenhet och stundtals även deras ovilja till att få till stånd förändringar. Att förändra och göra en skillnad så att världen blir en bättre plats att leva på för oss alla. Mer harmoniskt, mer fridfullt, mer kamratligt. Istället sköljer högerextremismen över kontinenten, alltfler länder har anammat en bakåtsträvande politik, och makthavarna i Afrika och Asien utför tillsammans de värsta övergreppen mot de mänskliga rättigheterna. Dagligen fängslas, torteras och avrättas människor enbart för vilka de är, vad de står för och vad de tror på. Detta är inte en värld jag är stolt över. Jag är snarare rädd för den.

Jag brukar diskutera politik ganska ofta med Aida och Rasha, varje gång slutar det med att vi alla tre blir sjukt förbannade och frustrerade över vad som sker och inte sker. Frågan är om det överhuvudtaget finns drivna och skickliga politiker som fortfarande har hjärtat på rätt plats och samtidigt är villiga att sträva mot högsta posten, samt betala priset för vad det innebär.

*



0 COMMENT(S):