The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Sverigedemokraternas retorik sprider sig

I dagens debattartikel på DN.se, sammanfattas läget i just nu krisdrabbade östra Afrika där uppskattningsvis fler än 10 miljoner människor är i akut behov av humanitär hjälp. I skuggan av jordbävningskatastrofen i Japan och de oroliga politiska händelserna i Nordafrika, har den värsta torkkatastrofen i östra Afrika på sex decennier, lämnats helt i skymundan. Omvärlden har glömt bort sin moraliska skyldighet att hjälpa de människor som är i desperat behov av hjälpen.

Jag kan förstå mig på att många i västvärlden har "viktigare" saker att tänka på just nu, saker som befinner sig i deras omedelbara närhet; den ekonomiska krisen, arbetslöshet, sjukdom. Men alla ska ju bara bidra efter egen förmåga och mer kan man inte kräva. Jag bidrar så gott jag kan med den studentbudget jag har. Däremot slutar jag aldrig förvånas av människors cynism och egoism. Det är fullkomligt anstötligt att läsa kommentarsfältet till artikeln. Vad hände med medmänskligheten, solidariteten och värnandet om allt levande? Är det resultatet av en blå politik i Sverige, är det efterdyningarna av den ekonomiska krisen? Ser vi en ökad accept av Sverigedemokraternas invandringspolitik?

Jag läser om hur vuxna människor menar på att det vore mänskligare att låta alla de undernärda barnen dö - "för att göra deras lidande kortare"; jag läser att Sverige redan är alltför generös som ger mat och husrum åt mindre intelligenta människor från Afrika som aldrig kommer att kunna passa in i vårt samhälle; jag läser om vilket stort misstag det är att ge stöd till dessa länder eftersom alla pengar bara går till korrupta tjänstemän; jag läser om oviljan att fortsätta stödja befolkningen i drabbade länder eftersom de ändå inte lyckats förbättra sitt samhälle trots så många decennier efter självständighet, utan bara ägnat sig åt islam, sjöröveri och korruption.

Jag är så oerhört trött på att SDs invandringspolitik verkar ha infiltreras bland vanligt folk. Varför ska det vara en fråga om att antingen skicka pengar till "direkthjälp" i krisdrabbade närområden, eller att ta emot flyktingar? Varför kan man inte göra bådadera, där de människor som har flytt krig och elände och klarat av att ta sig till Sverige, ska få en rättvis prövning efter de fasta regleringar för vilka människor som ska erbjudas asyl i Sverige, samtidigt som biståndspengar används för att förhindra hungersnöd, samhällsuppbyggnad och utbildning av nästa generation? Hur naivt är det att på fullaste allvar tro att samhällen kan förändras och återuppbyggas över en natt, efter så många år av kolonialstyre där naturresurser har tömts och efter decennier av inbördeskrig och konflikter? Det krävs långsiktiga investeringar och utbildning av folket för att kunna bygga upp ett stabilt och tryggt land med varaktig fred.

Oavsett hur mycket SD försöker pränta in begreppet "massinvandring", är det osanning ifall man bryter ner summan av invandrare i olika grupperingar. Flyktingar och deras anhöriga utgör snarare en femtedel(*) utav den siffran som SD basunerar ut. Den egentliga gruppen som försörjs av skattepengar är grovt överdriven. Men stora delar av Sveriges befolkning luras till att tro på att vi årligen försörjer ytterligare 100.000 nya flyktingar och deras enorma släkter. Varför ska vi fokusera på problemen istället för att se möjligheterna med invandring? Varför kan vi inte belysa fördelarna med invandring och vad invandrare har uppnått i Sverige, istället för att ständigt dra fram Rosengård i avskräckande syfte? Varför kan vi inte satsa på bättre förvaltning av den kunskap som strömmar in i vårt land, istället för att vara rädda för att invandrarna snor de etniska svenskarnas jobb?

Ett lands vanstyre med fanatiska ledare eller vidsträckt korruption är inga giltiga skäl för att låta bli att hjälpa människor i nöd. Hur kan det vara moraliskt försvarbart att ens hävda att "ni får skylla er själva för er hungersnöd, eftersom ni har korrupta tjänstemän och islamistiska ledare som vi inte tycker om". Biståndspengar går allt oftare direkt till olika projekt istället för via makthavarens plånbok. Hjälporganisationers arbete med att förhindra hungersnöd, bygga skolor, erbjuda vård och informera befolkningen om sjukdomsspridning eller havandeskap, är också något som på sikt kommer att lyfta samhällena. Tålamod och ihärdigt arbete är vad som behövs.

Varje liv är dyrbart och okränkbart, det borde vara en självklar grundprincip hos alla människor. Ingen innehar rätten att besluta över vilka som ska dö eller är ovärdiga att leva. Därför ska alla försök göras för att rädda ett liv i fara. Varför detta är något som jag måste poängtera år 2011, är för mig ofattbart och direkt skrämmande. Vår värld genomsyras ännu av extrem cynism och omänsklig grymhet. Vad jag vägrar att göra olikt många andra, är att ge upp hoppet om mänskligheten. Om fler vågade tro, kanske vi en vacker dag i framtiden kan utropa fred på jorden.


(*) Beviljade uppehållstillstånd 2009: totalt 102.449 varav 20.094 var undantagna försörjningskravet (asyl: 8.882; kvotflyktingar: 1.936; anhöriga till flyktingar: 9.276). [Migrationsverket]

2 COMMENT(S):

Amen! Jag mår också illa.

 

Det är knappast svart eller vitt. Sd vill öka biståndet samt minska invandringen.