The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Give me peace of mind

Det har börjat sjunka in att jag är tillbaka från sommarledigheten, från mina resor. Nu är semestern över. Men fortfarande kan jag ibland tycka att kroppen ännu är i ett "travel mode" och bara väntar på nästa utflykt. Jag måste finna ro på något sätt.

Idag fick jag för mig att fixa med lägenheten efter att jag kom hem från skolan. Ville köpa nytt och plantera nya växter. Ibland kommer underliga impulser och jag måste bara göra det för att få det ur systemet, annars gnager det liksom på mig inifrån och ut. Men det jag ville köpa var slutsålt och inga fina växter fanns. Ska gå en ny tur imorgon.

En planerad fika med vänner blev istället lite spontant ändrat till middag hemma hos mig. Ikväll var första gången som jag lagat något sen jag kom tillbaka förra veckan. Har annars varit så lat och inte orkat lägga ner så mycket tid på matlagning. Hur kul är det egentligen att laga mat till en person liksom? Men det blev en väldigt trevlig middag med vännerna ikväll. De åt med god aptit, så det måste ju betyda att maten smakade.

Det känns skönt att hålla igång hela tiden, för annars börjar jag bara grubbla. Det är det värsta som jag kan göra just nu. Vissa stunder känns det som när ett barn får en stor efterlängtad glasstrut, som han precis ska sätta tänderna i, och just i den stunden är det någon som slår struten ur handen på honom så att den vänds upp och ner på marken. Så jävla snopet känns det ibland.

0 COMMENT(S):