The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Måndagen den 22 augusti 2011

Tolfte dagen

Idag var det slutligen dags för att åka till Agra för att beskåda Taj Mahal. Så mycket har man fått höra om allt möjligt och för att vara ärlig, är jag inte så imponerad hittills. Men Taj Mahal uppfyllde förväntningarna, om inte mer. Ståtlig, magnifik och det vackraste som någon hade kunnat låta bygga åt sin älskade. Det är skapat av genuin kärlek och saknad. Jag kan inte nog beskriva hur vacker den är, där den står i gnistrande vit marmor, perfekt symmetri och med den omgivande trädgården. Taj Mahal är verkligen Indiens kronjuvel och jag tvivlar på att det finns något som kan toppa dess skönhet.

Vad som var mindre bra med vår dagstur till Agra, var omständigheterna. Vi hade betalat för en privat chaufför, ny turistbil och en guide under en dag för att se Taj Mahal och övriga sevärda platser. Chauffören kom över en timme försenad till hotellet för att hämta oss, och han kunde knappt någon engelska trots att vi explicit efterfrågade en som hade goda kunskaper i språket. Vi fick en väldigt gammal bil som hade behövt en ordentlig städning för länge sen. Vi fick lägligt nog punktering (!) på vägen till Agra, varvid vi fick stå på vägen och vinka in någon vänlig själ för att hjälpa oss med däckbyte eftersom vår extremt duktiga chaufför inte ens kan byta däck utan att knäcka fälgkorset... Vi mötte en extremt okunnig guide som knappt visste mer än vad vi kunde eller vad som stod på skyltarna framför varje byggnad. Vi genomskådade honom genom att ställa kuggfrågor om Taj Mahal, varvid han likt en papegoja babblade på om något annat utan att kunna svara på vår fråga. Detta är vad som försämrade vår upplevelse av det som vi hade sett fram emot mest. Inte nog med det, de försökte hela tiden sälja produkter till oss och köra oss till platser som vi inte ville åka till, för att vi skulle handla, vilket hade betytt att de får provision. Jag kan tala om för er att de inte fick en enda rupie från oss.

Det värsta var ändå en marmorbutik som skulle ta 5-15 minuter, men berövade oss mer än en timme. De ville att vi skulle handla produkterna, dessa skulle fraktas kostnadsfritt till oss i hemlandet, "staten" subventionerade det och det var därför skattefritt. Stället var sponsrat av staten för att visas för turister, påstods det. Men försäljaren kunde inte förklara min iakttagelse att vi var de enda turisterna på stället. Var fanns de "många" turister som kom dit dagligen? Det hade han inget svar på nej. Han kunde heller inte svara på det faktum att det enda statliga Emporio finns i Delhi, där Indiens alla staters utmärkande produkter såldes. Försäljaren påstod att produkterna var lokalproducerade och lämnade aldrig Agra, "vi måste ju ta chansen", menade han. Och vi kunde absolut betala med VISA-kort ja. Visst, jag tror att korten hade blivit skimmade och marmor-produkterna skulle vi aldrig se röken av igen. Tror de att vi är födda igår eller? Det är just så här den perfekta turistfällan ser ut. Självklart åker den obligatoriska pärmen fram, där några svenskar (och andra möjliga nationaliteter) har skrivit hur bra allt är och hur glada de är över sina inköp. Jag kan också använda Google Translate.

Vägarna genom Indien är extremt dåligt underhållna, med stora hål i asfalten. Det var ingen behaglig resa alls. Hjärtat fastnade i halsgropen hela tiden och jag tror att vem som helst hade blivit troende efter att ha erfarit en sådan bilfärd och kommit hem med livet i behåll. Trafiken är fullständigt galen på motorvägarna, fordon kan få för sig att färdas i motsatt färdriktning! På kvällarna kör alla med helljuset på, bländar alla de möter och jag förstår inte hur man kan se all mötande trafik. Jag var så skraj många gånger, satt på helspänn och var redo att ta över ratten när som helst. Aldrig mera indiska motorvägar, säger jag bara. Tacka gudarna att vi alla tre kom hem säkra utan en skråma.

Agra Fort
Taj Mahal



2 COMMENT(S):

du glömde berätta att chauffören slumrade till... mitt på motorvägen, mitt i natten...

 

Jag tror att jag censurerade mig själv av ren chock den dagen... :-P