The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Onsdagen den 17 augusti 2011

Sjunde dagen

Den inplanerade utflykten till Elephanta caves, ett Unesco världsarv, blev av idag. Ön med de fyra hundra år gamla hinduistiska grottorna, låg en timmes båtresa från Mumbai. Båtarna som vi åkte med var så risiga att de mer påminde om flyktingbåtar. På vägen tillbaka fick vår båt motorstopp och vi blev tvungna att bogseras in till hamn. Alla ombord var så lugna och sansade, brydde sig inte alls om att vi guppade omkring ute till havs, att jag också kände mig tvungen att behålla lugnet och vänta ut.

Det var absolut värt ett besök för att få se återstoden av vad som en gång var praktfulla tempel urkarvade i bergen, samlingspunkt för religiösa högtider för kungafamiljen och dignitärer. När portugiserna koloniserade denna del av Indien, förstördes alla statyer och tempel. Marmorelefanten utanför huvudtemplet, som har fått ge namn åt ön, fraktades från ön. Indierna kallar ön för Gharapuri, prinsens stad. Den bäst bevarade och oskadda statyn är "Shivas tre ansikten", som representerar the creator, preserver, destroyer. Den klarade sig undan vandaliseringen enbart på grund av att den var gömd bakom en stenvägg. Tänk så många fantastiska historiska arv som har gått förlorade genom tiderna för att segraren har känt för att förstöra enbart för att de kan. Det allra senaste i vår tid är väl talibanernas sprängning av Buddhorna i Afghanistan?

Nu på kvällen besökte vi det berömda och otroligt lyxiga hotellet Taj Mahal Palace, för en kvällsfika. Jag är medveten om att det låter underligt med tanke på vad jag brukar skriva om, och att det bara cementerar mångas uppfattning om att vi är lyxstudenter. Även om det är ett världsberömt hotell där internationella gäster och presidenter övernattar, är det inte högre priser än vad jag ger på ett finare kafé i Sverige. Det var verkligen som att befinna sig i en helt annan värld innanför de murarna. När jag satt där med en kopp te i handen, flera våningar upp och blickade ut över vattnet, kändes Indien helt plötsligt inte så farligt trots allt. 

Imorgon åker vi iväg till Delhi. Det ser jag verkligen fram emot. Jag tror att det är något helt annat i huvudstaden och dess omnejd. För att inte tänka på det mytomspunna Taj Mahal och dess sagolika skepnad. Om det är som så många säger, blir det säkerligen en syn för livet.

Shiva's three faces.


0 COMMENT(S):