The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Söndagen den 21 augusti 2011

Elfte dagen

Vi skulle till Indiens största moské, som ligger i Old Delhi idag, men jag ställde mig skitsur utanför istället. Att gå in i Jama Masjid moskén kostar inget, men om man vill ta bilder kostar det 200 RB. Vi hade inga planer på att fotografera och hade därför packat ner våra kameror i väskorna. Vid porten stod några prepubertala skitungar och vaktade porten, vägrade låta oss passera ifall vi inte lämnade betalade för kamerorna eller lämnade dem ifrån oss. Vi försäkrade dem att inga bilder skulle tas, men inget gick in i deras plåtskallar. De ville genomsöka våra väskor till och med. Inte ens de riktiga poliserna sökte igenom våra väskor vid yttre ingången, men dessa tyckte minsann att de hade befogenheter till det. 200 RB är inga pengar för oss, men det är bara principen. Jag tror aldrig att jaghar känt mig så ovälkommen till någon religiös byggnad förut. Det var inte ödet att jag skulle besöka detta byggnadsverk helt enkelt. Därför stod jag utanför med dödande blickar, och höll i Rashas och Aidas kameror.

Senare rörde vi oss till de södra delarna av Delhi. Presidentpalatset och de viktiga regeringsbyggnaderna är lokaliserade i det området och kontrasterna mellan norr och söder kan inte vara större. Där är gatorna breda och i gott skick, det är välstädat, träd och buskar vältrimmade, och uteslutande nya bilar samt tuk-tuk kör genom området. Det här är förmodligen den finare sidan av Indien som visas upp för långväga dignitärer.

Efterhand har vi fått lite kännedom om indiernas sociala koder. Gifta kvinnor kammar en mittbena och målar ett streck i benan. Vegetarianer har snaggad frisyr med en liten tofs vid virveln uppe på hjässan. Sikher sparar håret för att en av religionens lärjunge menade att Gud skapade människan med hår av en orsak och det är inte för att klippas. Däremot är det många yngre som numera klipper håret och trimmar skägget.

Vi fick chansen att besöka ett sikh-tempel, i sällskap med Rashas väninnas familj. Det är det absolut finaste tempel som vi har besökt här i Indien. Tempelområdet var rent och städat, själva templet är byggt i vit sten med imponerande guldpläderade kupoler samt en upplyst sten på huvudkupolens topp. En stor bassäng finns inom tempelområdet, där troende tvättar sig för renande och läkande verkan. Alla besökare tar av sig skor och strumpor, alla täcker håret med en huvudduk oavsett kön och ber till mässandet i bakgrunden, för att slutligen komma fram till templets mittpunkt där deras heliga bok ligger. Likt islam avbildas inte deras gud.

Efteråt åt vi med väninnans familj, som är väldigt trevliga människor. De fick oss att inse att det finns mer av Indien, som vi ännu inte har upplevt eller sett. Vi får inte låta våra upplevelser i de två största och bullrigaste städerna, definiera landet som helhet. Det var så otroligt skönt att för en gång skull följa några av lokalbefolkningen, slippa vara sjukligt misstänksamma och hela tiden vara på sin vakt.



0 COMMENT(S):