The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Mediesamhällets baksida

En strid ström av information överväldigar oss dagligen via traditionella och sociala medier. Det är inte underligt att jag känner frid och harmoni varje gång jag flyr nätet och håller all nätaktivitet på ett absolut minimum. Aldrig tidigare har det varit så viktigt med god källkritik och förmågan att kunna filtrera bort vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt. Men frågan är vem som är ansvarig för den undervisningen, är det skolan eller hemmet? Besitter dagens nätanvändare den kunskapen?

Nätet har blivit ett skarpt vapen i bekämpning av icke-demokratiska krafter, för snabb informationsspridning och opinionsbildning, en oändlig källa till kunskap och information, men även en avskild värld från de vuxnas vakande ögon där nätmobbning och trakasserier föregår på en helt annan nivå än tidigare. Barn och unga kan vara otroligt elaka och onda, offren kan vara otroligt duktiga med att förneka det och dölja sin smärta och utsatthet, ända tills sista droppen får bägaren att rinna över. Först då uppdagas nätmobbningens omfattning och den hjälplöshet som offren befann sig i. Men då kan det redan vara för sent, som i de många uppmärksammade självmordsfall som har skett i USA under den senaste tiden.

Utvecklingen går mot att alltfler tjänster ska erbjudas gratis och där intäkterna huvudsakligen kommer från reklam och annonsering. Det ska synas för att kunna säljas. Det ska vara kontroversiellt och häpnadsväckande för att märkas. Det ska vara skandalrubriker för att uppmärksammas. Jag tycker mig se en utveckling där högklassig journalistik börjar skjutas åt sidan för att ge utrymme åt "underhållningsnyheter" istället. Vad ska man tänka när SvD skriver en hel artikel om Facebook-grupper med "över 600 anhängare", som vill behålla svenska matvaror på IKEA-varuhus utomlands. Hur högt är nyhetsvärdet?

Är det ett "trötthetssyndrom" vi ser hos människor i i-länder på grund av det massiva informationsflöde dagligen, som gör att efterfrågan på lättsamma (skvaller-)nyheter är så hög? Är det grunden till att vi ser en starkare polarisering där fler verkar strunta i omvärlden, medan det tacksamt också finns en skara medvetna och engagerade medborgare?

Kanske är detta bara en reflektion av min skräck för vad som på sikt kan hända, ifall den bristande kunskapen om vårt samhälle och snålt intresse för omvärlden bland dagens unga håller i och sprider sig. Förhoppningsvis överreagerar jag.

0 COMMENT(S):