The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Ätstörningar

Det har varit ännu en dödande dag med undervisningstimmar från klockan åtta till fyra, tre timmars neurologisk undersökning och fem timmar om ätstörningar. Men det har gått förhållandevis smidigt, jag tror inte att jag gäspade en enda gång. Det är faktiskt ett riktigt bra tecken. Kanske för att det handlade om saker som jag har intresse av.

Jag har alltid blivit vit i ansiktet av skräck så fort man nämner neurologi, bara för att det är så komplicerat och svårt. Att utföra en neurologisk undersökning är svårt tycker jag, med många saker att hålla styr på. Men som allt annat läkararbete, handlar det ju i slutändan om övning och att få rutin på det man gör. När vi valde praktikplatser förra terminen, valde jag därför att utsätta mig för "fara" och hade neurologisk avdelning som första prioritering. Fick det inte, men anestesin är inte fy skam det heller. Vad jag ville berätta var att överläkaren från neurologisk avdelning som höll i undervisningen idag, var pedagogisk och strukturerad. Det är inte så svårt som man tror.

Föreläsningarna om ätstörningar, primärt anorexia nervosa och bulimia nervosa, hade överlappande perspektiv från både psykiatriker och endokrinologisk läkare. Det gör det hela så mycket mer intressant och visar på hur verkligheten fungerar med tätt samarbete mellan psykiatrin och somatiken. Anorexia karakteriseras ju primärt av sjuklig undervikt (BMI < 17,5) med förvrängd kroppsuppfattning och självinducerad med minimal intag av mat. Menstruationen är upphört hos kvinnor och impotens hos män.

Vi fick även träffa en 15-årig ung anorektisk flicka som har haft ett dramatiskt sjukdomsförlopp, med viktminskning från 60 kg till under 30 kg på sex månader. Hon var så modig som vågade komma och berätta sin historia för oss. Framför allt var det nyttigt för oss att få höra hur det möjligen kunde tillåtas en sådan enorm viktminskning med livshotande tillstånd, innan hon fick akut behandling på sjukhuset. Som vår föreläsare sa, är det alltid lätt att vara efterklok och kritisera patientens egen allmänläkare, som valde att se det an när patienten sökte läkarhjälp innan sommaren med en vikt på 49 kg. Vår viktigaste läxa idag var att vara oerhört uppmärksamma och lyssna till patientens verbala eller icke-verbala rop på hjälp. Den andra viktigaste läxan är att vi aldrig får sätta anorexia-patienter på en super kaloririk kost direkt, eftersom detta snarare kan döda dem.


0 COMMENT(S):