Ur: ”Dagispersonal slog inte larm trots misstankar om misshandel mot en 2-årig pojke”: Mitt i Bromma tisdag 23 augusti 2011
![]() |
CC/Treehouse1977 |
”En tvåårig pojke kom in till sjukhuset med en svår brännskada.
Sjukhuspersonalen upptäckte att pojken dessutom hade blåmärken över hela
kroppen och anmälde föräldrarna till polisen. Åtal väcktes mot
föräldrarna och de dömdes för grov misshandel. Under förhandlingarna kom
det fram att dagispersonalen hade förstått att något inte stod rätt
till med pojken, som vid blöjbyten ofta hade blåmärken. Det fanns också
tecken på att pojken vanvårdades. Dagispersonalen är enligt lag skyldig
att kontakta socialtjänsten så fort de misstänker att ett barn far illa.
Dagispersonalen uppgav att de hade pratat om att göra en anmälan men
ännu inte hade hunnit, samt att de i fortsättningen ska slå larm
tidigare”.
Barn har rätt till skydd mot våld och vanvård. Dagispersonal – alla
myndigheter vars verksamhet berör barn – har alltid en skyldighet att
anmäla misstankar om detta till socialtjänsten. Ett barn som uppvisar
blåmärken och tecken på vanvård är beroende av vuxna som ser och
dessutom agerar till skydd för det. Det finns inte tid för
bortförklaringar och undanflykter. Att blunda för tecken på misshandel
och vanvård är att kränka det enskilda barnet och dess rättigheter.
Fall som ovan visar att det inom svensk myndighetsutövning finns
akuta behov av ett uppdaterat synsätt på vad barn är, behöver och har
rätt till. Barnkonventionen står för en sådan uppdaterad syn. Vore
barnkonventionen svensk lag skulle myndigheter tvingas uppdatera sina
kunskaper – de skulle tvingas ta barns rättigheter och behov på större
allvar.
(Hämtat och kopierat från "Unicef gillar inte att man skyller ifrån sig".)
0 COMMENT(S):
Skicka en kommentar