The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Hong Kong's Cage Homes

Mitt intresse för Asien och de asiatiska kulturer har varit och är fortfarande väldigt stort. Det kanske inte är något överraskande när jag har mina rötter där. Jag vill påstå att för många andra generationens invandrare, är rotlösheten ett problem. Att inte kunna känna sig fullt "hemma" i det samhället som de är födda och uppvuxna i, och att stå mellan två väldigt olika kulturer. Personligen tycker jag att mina resor i regionen, samt intresset av att lära känna kulturerna, historierna och människorna, har stärkt mig som person väldigt mycket. Genom åren har jag blivit mindre vilsen och kännedom samt förståelse för de båda kulturerna har snarare blivit en styrka.

Sedan mitt besök i Hong Kong 2006, har jag många gånger längtat tillbaka. Det finns fortfarande så mycket att se, uppleva och lära känna. Men det är så oerhört lätt att fokusera på de bästa sidorna med ett land eller en stad. Jag tänker på alla ställen som turister besöker, där det många gånger är enormt luxuöst, där det är välstädat och alla människor man ser verkar vara så glada och nöjda. Men allt har en baksida.

Det är inget överraskande heller, att alla storstäder dras med sociala problem. Men en bekant gjorde mig nyligen uppmärksam på de växande sociala problemen i regionen, där den nya generationen i stort sett har förlorat framtidstron. Bostadspriserna är astronomiska, arbetslösheten bland de unga är hög, de bästa skolorna privatiseras vilket därmed betyder att barn från låginkomstfamiljer i stort sett utestängs från de finare skolorna som har för höga skolavgifter, och klyftan mellan rika och fattiga blir bara större och större. Dagens unga har därmed enorma problem med att finna en lämplig bostad och ett arbete som möjliggör självständighet från sina föräldrar. Det är inte heller något unikt problem för Hong Kong, men den demografiska utvecklingen i de olika asiatiska länderna med mellan 30-60% av den totala befolkningsantalet i åldersgruppen 0-29 år, utgör ett enormt problem och stor utmaning under de kommande åren.

Den extremt dåliga boendesituationen i Hong Kong blev uppmärksammad för några år sedan när finanskrisen slog till globalt, men den är lika dålig idag, vill jag tro. Många människor tvingas bo under förfärliga omständigheter, i så kallade "cage houses" eller "cubicles". Priset per kvadratmeter är högre än för lyxbostäder, men det är allt annat än lyxigt. Väntetiderna för "public housing" är på många år, medan provinsregeringen endast bygger cirka 15.000 nya bostäder årligen. I klippet nedan kan ni se att myndigheternas svar på problemet lyder: "The government has always attached importance to meeting the needs of the grassroots, including housing needs (...) People choose to live in bedspace apartments and cubicles, because these apartments, apart from commanding a low rental level, are mostly conveniently located in the urban area." Cyniskt och tragiskt.

0 COMMENT(S):