The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

När tålamodet ställs på sin spets

Det händer inte så mycket på psykiatrisk avdelning har jag märkt. Tempot trappas ned jämfört med på en somatisk och allt får verkligen ta sin tid. Vi kan verkligen tala om tvärvetenskapligt samarbete, där läkare, sjuksköterskor, socialrådgivare, ergoterapeuter, social- sundhedsassistenter, arbetar sida vid sida på avdelningarna.

Jag har märkt att tålamod är verkligen något man måste ha i oändlighet, för att orka med att jobba inom psykiatrin. Saker och ting tar tid och man kan inte förvänta sig att någon botas från sina symtom. Frustration och otålighet får du hålla för dig själv, för patienten är inte intresserad av det. Jag brukar se mig själv som väldigt tålmodig, men till och med jag inser att den kan komma till korta med de psykiskt sjuka patienterna.

Det främsta vapnet en psykiater har är samtal, att genom samtal försöka dra fram information från den sjuka. De svårast sjuka kan man försöka medicinera och dämpa symtomen. Andra behandlingsmöjligheter är kognitiv beteendeterapi, elektrokonvulsiv behandling och fördjupande samtal.

Jag kan tycka att det är intressant och samtala med patienterna och försöka analysera dem och använda lite omvänd psykologi för att övertala dem till att exempelvis genomgå behandlingen, men jag tror inte att jag kan arbeta med det under längre perioder.

2 COMMENT(S):

Sv. Det kan behövas ja! Jag kämpar på! Det ska nog gå bra hoppas jag =)

 

Haha, pricken-i-taket. Ska försöka komma ihåg det. Oftast har jag inte problem med att sova. Men har lagt mig så "tidigt" (typ 23) senaste tiden då Adam skriver prov varje dag så då ligger jag där i sängen och bara tittar runt. Haha. Det är nackdelen med liten lägenhet. ^^

Och du, köp dig en chokladkalender NU! Som belöning för alla psykpatienter innan du själv läggs in. ;-) Nej. Det var elakt. Höhö.