The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

"Nothing better"

Hmm, det händer inte så mycket för närvarande. Jag går till läkarmottagningen dagligen, sticker nålar i tanter och gubbar som har förvånansvärt seg hud (!) att jag ibland tror att nålen är begagnad. Jag har märkt att det är ett väldigt stillsamt arbete på hos en allmänläkare; det är receptförnyelse, hosta, yrsel, huvudvärk, ledvärk och samtal för att trösta. Det är nog inte av en slump att läkares allra första etiska regel är att: "... i sin gärning ha patientens hälsa som det främsta målet och om möjligt bota, ofta lindra, alltid trösta, följande människokärlekens och hederns bud." Att alltid trösta.

Patienterna verkar nöjda bara man tar sig tid att lyssna på dem. Ibland tänker jag efter ett läkare-patientsamtal att, ingenting har ju gjorts för patienten!? Inga mediciner, inga diagnoser, bara fler frågor och oklarheter. Men att lyssna till vad patienten har att säga, att sedan försäkra om att man ska gå till botten med problemet, samt trösta, är "allt" som krävs för att de ska känna lindring.

Efter arbetstid bläddrar jag förstrött i mina böcker och upptäcker nya artister på YouTube. Jeong Yeop (정엽), som sjunger om den eviga kärleken. Lyssna med öronen och inte med ögonen... han ser lite otäck ut under det lila strålkastarljuset och med den obligatoriska k-pop sminkningen. :-P

0 COMMENT(S):