The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Jullov!

Det var sista dagen på psykiatrisk avdelning idag och det har varit alla tiders! Jag har fått en helt annan syn på psykiatrin än vad jag har haft innan. Det har varit ytterst intressant att få möta så många olika patienter med varierande symptom. Medicin är oerhört effektiv i flera tillfällen, nästan så att man kan kalla det för 'mirakel', medan det i andra fall är fullständigt verkningslöst. Jag var med till en ECT (electro convulsive therapy) idag, för utomstående kan det se våldsamt ut med elchock och efterföljande kramper, men det visar sig vara väldigt effektivt mot svåra depressioner med/utan psykoser och maniska sjukdomstillstånd.

Jag har däremot förstått att alla psykiatriska patienter som är välbehandlade och fria från symptom, på en eller annan tidspunkt alltid börjar med att trappa ner på sin medicinering och önskar bli fria från läkemedlen. Det krävs hos kroniker en långvarig, om inte livslång medicinering för att undvika fler sjukdomsepisoder, vilket gör mig rätt oförstående varför de alltid tror att de kan bli fria från medicinen. Det är så många som har en helt obefogad medicinskräck. Jag har en teori om att det kan bero på att det ännu finns en viss grad av stigmatisering av psykiska sjukdom (främst hos patienterna själva), som i kombination med bristande sjukdomsuppfattning, driver patienterna till att vilja frigöra sig från något som egentligen ger dem en någorlunda normalt fungerande vardag.

Nu väntar lite jobb under de närmaste dagarna, för att kunna finansiera julen. Annars kommer väl min julkris också snart. Sedan väntar resa till nordligare breddgrader. Det kommer att bli en bra jul och nyår, känner jag. Behöver ladda batterierna och träffa nära och kära som jag inte har träffat på länge, innan praktiken på anestesin börjar igen i januari.

4 COMMENT(S):

Ååh, det är spännande att höra om hur du har det på kliniken! Jag längtar!

Skönt att du fick en positiv bild av psykiatrin till slut, i början var du på god väg att bekräfta alla de fördomar jag någonsin haft..! :)

 

Skönt med jullov!

Och härligt att det varit lärorikt. Det är det viktigaste. Det är säkert fascinerande med psykiatrin men inget jag vill ägna hela mitt liv åt. MAN BLIR SOM MAN UMGÅS, och så är det faktiskt. Tro't eller ej.

Tofudessert, you say? Hm. Minns inte men tror inte det.. :-)

Och du, hur mycket man än överväger "Tandläkare/Läkare" så kan han ändå inte välja, haha. Men ja, det faller nog på plats så småningom.

Njut av lovet :-)!

 

(Adam tackar för kommentaren!) :-)

 

:-) Jag tycker generellt att det har varit intressant på psyk. avd. Saker och ting går däremot en hel långsammare än på en vanlig somatisk. Samtal är korta om de inte varar i mer än 30 min. Och det är inte ovanligt med en timmes samtal... Man kan heller inte riktigt tala om att bota ngn egentligen. Risken för recidiv är hög. Det är nog dels därför jag inte riktigt vill jobba med det...