The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

@Malmö

Jag har varit här i några dagar nu. Det händer saker minsann. Ibland förvånas jag över hur vi människor fungerar bakom pannbenen. Jag slutar aldrig överraskas över hur intelligenta men samtidigt idiotiska vi kan vara. Vissa personer hade behövt lite extra kärlek eller bara någon att hålla i handen. Det hade de och deras omgivning mått bra av.

Det är nog ett tecken på erfarenhet och något som kommer med åldern, när man blir alltmer medveten om sina styrkor och svagheter, samt kunna dra nytta av dem. Vad jag är och vad jag har i bagaget, är vad jag kan erbjuda. Om det inte är tillräckligt eller ifall annat önskas, får man söka på annat håll. Jag är jag, slut på diskussionen.

Det här är den delen av året som jag ser fram emot mest. Inte för att det är juletider och nyår, utan främst för att alla är hemma vid denna tid på året och jag får möjlighet att träffa dem. Handlar inte högtiderna egentligen främst om att strama åt banden emellan oss för att räcka en tid framöver, och att sprida mänsklig värme och kärlek?


0 COMMENT(S):