The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Intensivläkare

Min fyra veckors långa praktik på anestesin är nu över och det känns väldigt bra. Jag har blivit så mycket säkrare på vissa praktiska moment, som exempelvis att säkra intravenös åtgång eller ventilera patienter. Jag har lärt mig att systematiskt genomgå en kritisk sjuk patient, blivit säkrare på syra-baser-status och att stabilisera instabila patienter. Och fått prova på så många olika saker, som att intubera, lägga spinalbedövning och springa tvärs genom sjukhuset med en hjärtstartmaskin. Det är saker som jag inte lär få göra förrän om många herrans år, om ens då.

Vad är mitt intryck då? Jag är så glad över att jag valde vågat när jag prioriterade förra året. Tänk vad jag hade missat om jag varit "feg" och velat återgå till pediatrisk avdelning igen istället för att prova nya och i min mening svårare saker. Anestesin och neurologi har jag alltid likställt med svårt och avancerat.

Jag kan tänka mig att återkomma. Jag har fått mersmak för det intensiva förloppet och det är så spännande och krävande. Anestesipersonalen är som rockstjärnor på ett sjukhus. De behövs i alla operativa procedurer, driver intensivvårdsavdelningarna och alla ringer till dem när det uppstår svårigheter med att lägga venflons eller företa lumbalpunkturer. Anestesi- och intensivsjuksköterskorna är så duktiga och kompetenta. Intensiv- och narkosläkare är alla anestesiologer som har valt var sin inriktning. Jag kan klart tänka mig att jobba som det förstnämnda. Time will tell, my friends. Time will tell.

Ignorera påsarna under ögonen. Var så trött igår... Btw, det är omklädn.-rummet och ej wc.

1 COMMENT(S):

Låter awesome! Tror att vad man än väljer är det väldigt givande och intressant. Men kul att utmana sig själv, är väl det som är hela poängen. Lika bra att passa på medan man studerar. :)

Och du. Durian-fanatiker är crazy. I tell you. CRAZY. ;-)