The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Kafferus?

Jag får stora problem varje gång jag häller i mig diverse drycker som kommer ut från en espressomaskin. Stora problem! Men jag har likt en abstinent narkoman experimenterat mig fram till vad min späda kropp kan tåla. En toppad tesked Nescafé i två deciliter vätska. Det ni, säg farväl till alla gånger med ymniga svettningar, hjärtklappningar och atombomber i magen!

Har i dagarna tänkt på tiden när vi ännu var ute på universitetet dagligen. Det var ändå fina minnen det, trots den lite längre cykelsträckan. Jag fick därför impulsen att packa ned böckerna och den enorma (kaffe-)termosen och cyklade helt enkelt ut till Rostborgen. Trivdes som laxen i strömmande bäckar. Det är något bestämt med stora salar och högt i tak. (Även om det kunde varit mindre betong och rostiga järngaller). Där satt jag och hade hur trevligt som helst med böckerna. Datorn lämnades medvetet här hemma, den är ju bara till frestelse.

Poängen är att jag har känt mig så effektiv sedan jag började med kaffekuren. Så fokuserad och disciplinerad. Inte konstigt alla dricker kaffe som galningar. Jag är alltid så efter... Men är det ett begynnande kaffemissbruk man kan skönja när det ska drickas en liter dagligen? Och som med allt annat, är ingenting perfekt. Jag har svårt att somna om kvällarna och drömmer mångt och mycket. Vad sägs om misslyckad adoption, syskon som får krampanfall, eller raseriutbrott (så jag-främmande!)?


0 COMMENT(S):