The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

International Women's Day

Idag är det Internationella Kvinnodagen. Redan svämmar Facebook över med män/killar, som försöker skriva något snällt med anledning av det och kvinnor/tjejer, som syrligt kommenterar att de hellre velat att resterande 364 dagar också var kvinnodagar (önskan om matriarkat?). Därför ska jag inte vara sämre...

Jag önskar att kvinnor ska ha samma förutsättningar och rättigheter, precis som män. Det är en självklarhet i min värld. Vi har nått långt i vårt samhälle med att arbeta för och garantera kvinnors rättigheter, men det finns ännu en bit kvar. I Norden ligger denna fråga ständigt på den politiska agendan, där förbättringar kontinuerligt sker. Men ibland anser jag att det går lite överstyr, där kvotering är en av sakerna som jag inte är särskilt stödjande för. Med tiden kommer fördelningen att jämna ut sig, utan att det ska vara på bekostnad av kunskap, kompetens eller annat som är relevant i sammanhanget. Jag ser det bara på könsfördelningen här på läkarprogrammet, där mer än två tredjedelar av studenterna utgörs av unga, starka och självständiga kvinnor. Patriarkatet är förbi inom de närmaste decennierna.

I övriga världen, befinner sig kampen för kvinnors rättigheter fortfarande i dess vagga. Det är där som vi kommer att kunna se störst skillnad ifall kvinnornas röster, möjligheter och rättigheter stärks. Frukterna av det långsiktiga arbetet som många av de internationella hjälporganisationerna gör, kommer vi att få skörda inom en snar framtid, tror jag. Att sätta flickor i skola, säkerställa hög kvalitet av mödra- och sjukvård, stärka kvinnors juridiska skydd i samhället, möjliggöra ekonomisk självständighet, samt frigöra kvinnor från sociokulturella begränsningar genom aktiv informationsspridning, är några av de områdena som kommer att föra samhällsutvecklingen framåt i u-länder. Kvinnor håller nyckeln till framgång och positiv utveckling i vår tid. 

Vissa mansgrisar påstår att vår tids jämställdhetssyn har medfört en feminisering av män och killar. Till det säger jag: "scr*w you"! Tiden för rigida könsroller är förbi och ett jämställt samhälle, är ett samhälle där vi kommer att få åtnjuta fred och där diplomati kommer att sättas i främsta rummet!

*

Till den viktigaste kvinnan i mitt liv: Grattis på Kvinnodagen, mamma! <3


2 COMMENT(S):

Tycker du verkligen att allt är så bra här hemma? Att tjejer som utsätts för våldtäckt inte får någon rättvis rättegång eftersom hon bar fel kjol, att tjejer tar så mycket mindre plats i klassrummet medan killarna kan stöka på som de vill, ta tjejerna på ömmande bröst och komma undan med ett pojkstreck.Det finns orättvisor även i vårt samhälle som bara kan förklaras med kön. Alla vet att kvinnor har lägre lön än män och att kvinnoyrken är underbetalda, hur svårt är det att ändra på egentligen. Vi lever i en könsmaktsording och det behövs politiska beslut för att ta oss ur den. Problemet är bara att de som har makt inte släpper den frivilligt. Kvotering kan vara en del i att bjuda in kvinnor till rum de inte självklart känner att de har tillträde till. Kompetens är det nog ingen brist på ska du se, all forskning visar att de företag som kvoterar in kvinnor bara drar fördel. Män har kvoterat in män tillräckligt länge, varför är det så fel att kvotera in kvinnor nu?
Så nej, jag tycker det är en skymf mot alla kvinnor som förtrycks i världen genom att säga att jämställdhetsarbete är överdrivet. Självklart är Sverige ljusår mycket bättre än andra men man ska akta sig för att försvara/förfina saker här hemma som inte sällan har sina sunkiga baksidor. Ett land med överfulla kvinnojourer (då inte på resurser utan på slagna kvinnor), löneskillnader, frekventa våldtäkter, pornografi, överallt porr (som inte sällan vill att kvinnan/tjejen ska se ut som att hon är ett barn) ett sånt land ska inte vara så mallig och nöjd med sig själv utan skämmas som alla andra länder och göra ngt, i mina ögon.

Hey,jag tycker ju om din blogg och du verkar vettig!

 

Hey Åsa! Det är ju skönt att du tycker att jag verkar vettig iaf! :-P

Jag översimplifierar situationen här hemma, för att kunna belysa kvinnors situation i det stora hela. Därav mitt "det finns ännu en bit kvar".

Allt är ju relativt, om vi jmf med utlandet har vi det bra, men inom landet finns det som du själv nämner fortfarande många områden där förbättringar kan ske! Men jag tror på att allt arbete både måste ske lång- och kortsiktigt, det räcker helt enkelt inte med politiska beslut ifall dessa inte kan slå rot hos befolkningen. Vi måste upplysa/utbilda barn och unga och förändra den kvinnosynen som florerar i samhället. Det är det svåra och långsiktiga arbetet. Vilka/vad ska vi skylla på; skolan, föräldrar, massmedia??