The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Reunion

Så ofta känns det som att åka till en annan värld, när jag hamnar i Malmö. Allt föregår i ett annat tempo, på andra premisser och jag känner mig annorlunda och kanske beter mig annorlunda också. Jag faller snabbt in i min gamla roll, utan att lägga märke till det. 

Förutom att fira mamma, hann jag med att träffa mina gamla vänner för lite mat och dricka kring Möllan. Ja, visst såg vi massa polisbilar och patrullerande poliser i området. Det känns dels betryggande, men också atypiskt för att vara Sverige. Men det är i alla fall alltid lika kul att träffa sina barndomsvänner, som på gamla goda dagar. :-) 

På tal om gamla goda dagar, är det tal om en stundande Reunion-party för min gamla klass på grundskolan. Alla de tre parallellklasser som gick ut grundskolan år 2002 ska träffas efter 10 år och... ja, umgås som vuxna människor? Jag känner mig ambivalent inför återträffen. Är jag bara löjlig nu?

3 COMMENT(S):

Det låter ju som en riktigt mysig helg :D

 

Kanske för att Malmö ÄR ett annat land? HÖHÖHÖHÖHÖ! ;-)

Spännande med reunion. Jag längtar redan till vår. Fast det är några år kvar. Du är ju gammal vettu.. ;-)

 

Mr Blue. Haha. För mååånga år sedan klädde jag mig en hel outfit i rött. Röda byxor. Röd tröja. Rödvita strumpor. ALLT var rött. Såg ut som jultomten. Haha. *tur att jag inte bloggade så då jag hamnade på någon worst outfit-lista*.

Och ja tur är det väl att man utvecklats i sitt skrivande. Haha. Förstår inte ens att folk kunde läsa min blogg i början. Nu förstår jag dock. Höhö. ;-)

Jag hoppas att någon flyttar (eller dör......) (skoja bara) (elleeeer???) så vi får den där lägenheten mitt i smeten av underbaraste Götet. HOPPAS HOPPAS HOPPAS!! :))