The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Shadow of The Past

Mitt drömmande går väldigt mycket i perioder, har jag märkt. Nu är det tydligen dags igen för mitt undermedvetna att storstäda, varför just nu när jag har tentaplugg att tänka på!
 
Jag hade en väldigt nära vän i grundskolan, som jag kunde prata om allt med. Vi var som bröder, varandras kontraster utåt sett, men lika i kärnan. Men den där sensommardagen i september i början av 2000-talet förändrade allt. (Det förstärker bara min avsky mot september: "Reflections of The Past", "September"...) Bland det värsta ett barn kan behöva genomlida, hände min vän. Båda hans föräldrar togs ifrån honom på ett ögonblick, på det grymmaste sättet man kan tänka sig. 

Jag minns att jag försökte stötta honom och vara där för honom så mycket jag kunde. Jag var själv ett barn på den tiden, och visste inte vad jag skulle göra. Allt eftersom chocken lade sig, började en spricka märkas oss emellan. Inte av någon särskild orsak, vilket har gjort mig förundrad under många år. Till slut slutade vi att umgås med varandra då han aktivt hade valt att hålla sig till andra personer på skolan. Min egen teori nu på efterhand, är att jag påminde honom för mycket om den tiden då hans mamma fortfarande var vid liv. 

Hon var alltid så snäll när jag var på besök. Ordnade mat och dricka när vi sprang hem under lunchpauserna för att spela Diablo. Hjälpte oss när vi ett tag fick för oss att dela ut reklamblad på helgerna och tjäna lite extra fickpengar. Hon brukade på halvt skoj och halvt allvar, mana oss till att ta hand om varandra och sedan vända sig till mig och säga att jag måste hålla ett extra öga på honom. Han brukade alltid skratta till och säga: "Jag ska lyssna på allt Steve säger, mamma!" varpå han ger mig en liten blinkning. 

Jag har aldrig slutat se honom som en nära vän, men hans svek har varit svår att förstå. Jag var där när det var som allra värst, men sedan lämnade han allt bakom sig för att börja om på nytt, med andra människor. Och hans svek när han inte stod upp för mig gentemot dessa andra människor, i en konflikt som måste varit den största för mig någonsin, var lika plågsamt. 

Jag undrar än idag om det bara var för att glömma en plågsam period i hans historia, som han vände mig ryggen. Jag undrar vad hans mamma hade tyckt, vad hon hade sagt om hans val. 

Saken är den att jag inte går omkring och tänker på det här efter alla dessa år. Men en dröm häromdagen öppnade Pandoras ask igen. Han har två yngre syskon som är i samma åldrar som mina två yngsta syskon. Vi brukade hjälpas åt att hålla ögonen på dem alla. I min dröm kontaktade hans lillasyster mig, som nu blivit äldre förstås, och ville akut träffa mig för att det hade hänt något och behövde min hjälp. Vi möttes upp på avtalad plats och just när hon anlände, vaknade jag ur drömmen. 

Skuggor från det förgångna, ni har fått se dagsljuset, skingra er nu!

4 COMMENT(S):

Sv. Jo precis! Tror det stod något om det i biokemiboken om jag inte minns helt fel. Dum mamma du har... Eller inte men :D

Ja men det är ju det! Hela min bok är full av anteckningar, men det är ju det som verkar funka så =) Jag tror bara att jag accepterar att det tar tid för det har ju fungerat mer än bra hittills med den teknik jag använder (bortsett tidsaspekten).

Ja det kan man säga att vi gör! Fast inte så att vi bestämmer att vi ska ta olika delar. Den som vill säga något om ett ämne snackar :P Typ.

 

Usch.. vilken ångestdröm... :/

 

Kram min vän!

 

Oj vad spännande! Jag älskar sådana drömmar.

Väldigt fint beskrivet som alltid, Steve. Om du vill ha svar tycker jag du ska vända dig till vännen från barndomen och fråga. Fast det är klart, kanske är awkward. Jag har haft en väldigt nära vän jag med när vi var yngre, sen bytte han skulle och började umgås med "alla coola grabbar" varpå jag var en fis-i-havet. Det är konstigt det där. Hur nära man kan vara för att sen växa ifrån varandra.

Ditt fall ser ju dock lite annorlunda ut. Usch. Kan inte ens föreställa mig smärtan att förlora sina föräldrar. Speciellt inte som liten. Stackars pojk/familj..