The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Aung San Suu Kyi - Myanmar's Saviour?

Ingen kan väl ha undgått Aung San Suu Kyis resa i Europa i dagarna? Hennes allra första resa till kontinenten och första resa utanför Asien på över 20 år. Hon har bland annat mottagit Nobels Fredspris i Oslo, som hon fick 1991. Vidare mottar hon flertalet hedersnomineringar och priser i Storbritannien. 

Hon har offrat så många år av sitt liv och tillvarelsen med sin familj för något större än henne själv. En kamp för en bättre framtid för sitt land. Men det har skett på militärjuntans villkor och nåder. Nu är hon frisläppt från sin husarrest och invald i parlamentet, men jag undrar hur stor hennes makt och inflytande egentligen är. Det är uppenbart att hon åtnjuter folkets och omvärldens lovord och djupa respekt, men vad hjälper det i ett land där militären ännu styr med järnhand bakom kulisserna. De må gå i civila uniformer nuförtiden, men den reella makten ligger inte hos de folkvalda. 

Jag har den djupaste respekten för Suu Kyi och för hennes modiga kamp emot övermakten. Den ljusning och reformering som vi nu ser i landet, är till väldigt stor del tack vare hennes enträgna kamp baserad på icke-våldsprincipen. Sanktioner och isolering från omvärlden har till slut fått militären att inse det kloka i att släppa henne fri. Följdfrågan är då om Suu Kyi kommer att fungera som en tandlös tiger för att blidka omvärlden och få dem till att lätta på sanktionerna samt locka utländska investeringar (Coca Cola har redan hoppat på det tåget... -ingen kommentar-) eller om vi faktiskt ser en ärlig och fredlig demokratiseringsprocess i Burma. 

Samtidigt har våldsamma konflikter blossat upp mellan två folkgrupper, Rakhine och Rohingya folket på västkusten. Vad jag blir upprörd över är att media rapporterar om konflikten som om det vore en mellan muslimer och buddhister: "Myanmar's government says 50 people have been killed in two weeks of fighting between Buddhists and Muslims in the western state of Rakhine." (AlJazeera.com) Majoriteten av Rakhine-folket är buddhister och Rohingya är muslimer, men konflikten ligger inte i deras religiösa tillhörighet utan i att de tillhör olika etniska grupperingar samtidigt som centralregeringen har infört diskriminerande lagstiftning som nekar Rohingya-folket sjukvård och utbildning. Varför väljer då journalister att snedvrida det så att det verkar som att religionen ligger som grund för sammandrabbningarna? Är det för att spä på det globala hatet mot muslimer ytterligare? 

Jag är spänd på hur Suu Kyi ställer sig inför denna konflikt, om hon klarar av att försona folket och stå upp för lika rättigheter för alla minoriteter i Burma. Mycket förväntas av henne och stora förväntningar har hon på sig. Som alltid hoppas jag på det bästa och önskar en fredlig väg för Burma. 


0 COMMENT(S):