The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

Skönskrift

No more work, woho! Avslutade sista dagen som en rockstjärna, de gamla skrek och skrek och ville inte låta mig gå. ;-) Ja, nästan i alla fall. De var ledsna över att jag inte skulle besöka dem mer i sommar. "När kommer du igen? Till hösten? Höstlovet?" De och vissa av kollegorna är tipptopp och kompenserar för andra delar av jobbet.

Leker med mina kalligrafipennor ikväll. Måste öva upp det lite så att jag får in flytet på skrivandet igen. Ska nämligen hjälpa en vän med bordsplaceringskort till hennes bröllop. Och sen är väl tanken att jag ska snickra ihop en lite mer personlig gåva. Jag hoppas det blir något värt att ha på väggen.

2 COMMENT(S):

Vad bra! Du er flink

 

Haha. Jag är väldigt dålig på att ta farväl eller säga hej då. Så jag flyr mest. Säger att jag "vi ses" när jag går så vet jag att vi inte kommer ses igen, men det är lättare än att säga hej då. Är som sagt dålig på det. :)

Och jo minsann det bor nog en liten romantiker inom mig trots allt. ;-)