The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

På Operationsgången

Charmen med kirurgi är att det är väldigt konkret; man öppnar upp, manipulerar med led eller avlägsnar något oönskat för att sedan stänga igen. Det är verkligen inte så glamouröst som man får det att verka på TV. Snarare slitsamt att behöva stå så många timmar per dag och hårt för skulder och led med statiska rörelser och kroppshållningar.

Jag har fått assistera vid ett flertal operationer nu, med allt från att sätta i ett nytt knä till ingrepp vid exempelvis lårbensfraktur. Vanligt förekommande är också barn med olika benbrott som ska stabiliseras med ståltråd. Det mest våldsamma har väl varit en benamputation, som jag fick hjälpa till med. Jag tycker det är en underlig känsla att hålla i en kroppsdel som plötsligt separeras från övriga kroppen. Det var så att jag nästan bara ville släppa benet direkt, men fick stålsätta mig själv.

Tack vare denna praktikdel har jag förstått att jag inte hör hemma i operationssalarna. Jag är en medicinare.

4 COMMENT(S):

Det är ju bra att komma på sådant när man är på praktik! Jag kom väl på motsatsen i vintras =)

 

Jisses, take me there! Efter en vecka orkar jag inte fler oändliga medicinlistor och evighetskroniska recidiv.. Jag är en kirurg (hoppas jag..)!

 

Oh så spännande! Jag har ju alltid trott att jag vill stå i operationssal så får se hur det blir i framtiden. :))

 

Alltid givande att läsa om vad som komma skall Steve! Keep up the good work :)