The Voice of Steve

Nil desperandum - Never despair. A medical student's journey in Odense

T10

Påbörjar denna termin med praktik på ortopedkirurgisk avdelning. Därefter blir det praktik på medicinsk avdelning. Redan nu på andra dagen har jag fått ett riktigt bra intryck av avdelningen och alla är oerhört tillmötesgående och man märker att de är måna om att man ska trivas. Någonstans i bakhuvudet vet jag att ortopedi inte är min grej, men samtidigt valde jag det (prioriterade högt) just för att det är nyttigt att få rutin på undersökningar på rörelseapparaten. Det är trots allt de vanligaste skadorna som vi människor får.

Det kommer ta lite tid innan man kommer in i rutinerna och få styr på allt tekniskt. Sedan är det bara till att ta tjuren vid hornen. Typ som att hoppa bungyjump, man är skitskraj och vill pinka på sig men man är ju fäst vid en säkerhetslina trots allt.

När det inte hände så mycket på eftermiddagen, smög jag ner till akutmottagningen. Det var mer spännande där kan ni tro. Och jag har nu fått sy på min första livs levande patient. Hade inte kunnat få en bättre och coolare patient, både lugn och tålmodig med mig och lät mig sy ihop skalpen i lugn och ro. Det ordentliga såret behövde nog 9-10 stygn. Ännu mer övning och färdigheten kommer infinna sig.

1 COMMENT(S):

Ha. Metaforen med bungyjump var snygg. ;-)

Och kul med nersmygningen till akuten, hehe.

Vi har vår första patientkontakt på en vårdcentral om lite mer än en vecka. Fast imorgon har vi vår första dugga/självtest och jag kan ingenting. Yaaay. Men ska plugga duktigt till veckan ^^