Non-verbal kommunikation

Det var hårt att stiga upp till föreläsningen i morse, efter att jag kom hem riktigt sent med tåget igår. Höll på att missa anslutningståget i Köpenhamn, efter att jag missade det första tåget i Malmö eftersom busschauffören var långsam. Ja, kedjereaktion ni vet. Så jag var fantamej hurtig som hann springa genom stationen till rätt perrong på två minuter!

Dagen i ära slutade inte förrän klockan 18.00, efter några timmar med vår nya praktiska kurs som handlar om 'medicinsk intervju'. Intressant faktiskt, men smått skrämmande när vi kommer att filma oss själva och analysera det efteråt! Idag hade vi en skådespelare på besök. Vi skulle bli medvetna om vårt kroppsspråk, och att använda det i olika situationer för att förhöja vår maktposition. Hah. Eller ja, vi ska inte skrämma bort våra framtida patienter i alla fall.

Vi fick med oss några fina budskap hem: stirra inte i skrevet eller i urringningen på människor du talar med, sänd inte fram någon död fisk som handskakning, och sist men inte minst, skaffa dig en maktposition när det behövs. annars gå ner till samma nivå för att kunna skapa förtroende mellan dig och personen i fråga. Förnuftigt.

Four years to M.D.

Är nu officiellt klar med två år av min läkarutbildning. En härlig avslutning på det här kinesiska året, innan ett nytt påbörjas. Det är på riktigt nu, vägarna som leder bakåt försvinner efterhand medan fler och fler uppenbarar sig framför mina ögon. Jag föreställer mig att jag är igång med bergsklättring, snart når jag upp till en lämplig utsiktsplats och får se framför mig hela det nätverk av vägar som slingrar sig nerför andra sidan av berget. Möjligheterna är oändliga för min fortsatta resa.

Vinterlandskap

Efter en lång resa igår med nästan två timmars försening landade vi slutligen på Kastrup, där vi möttes av större snödrivor än vad vi velat se. Jag kunde se min utandningsluft igen, tyvärr. Tågresa, promenad från stationen hem till sitt hus, och sedan äntligen få sova i sin egen säng.

Det var verkligen inte lätt att vakna i morse. Det gjorde jag heller inte. Heh. Men ja, lite sovmorgon är väl heller inte straffbart. Sedan är det ju det ständiga problemet vid en skolstart, böcker att köpa, en massa att skriva ut och organisering av hjärninnehållet. Först blir jag fattigare av alla dessa dyra böcker, sedan frustrerad när skrivaren alltid ska strula, och slutligen sker kortslutning av hjärnan min.

Men det är riktigt roligt att börja på mitt tredje år på läkarprogrammet! Tredje året, herrejisses. Nu väntar det förmodligen mest komplicerade som vi kommer att behöva lära oss, det centrala nervsystemet. Hela människans komplexitet kan väl sägas bero på vår omfattande hjärnkapacitet och nervsystemet som binder samman alla trådar. Det känns viktigare än någonsin att jag måste vara duktig och hänga med.

Sol och värme.

Post-exam syndrome

Orsak: Långvarig stress i samband med studier. Brist på social samvaro med likasinnade personer under en betydande period.

Symptomer: Apati, flackande blick, tankspriddhet, utmattningssyndrom (i folkmun kallad utbrändhet), avsaknad av aptit, nedsatt parasympatikus, smärtor i nacke, axlar, rygg, känslomässiga, beteende- och fysiska rubbningar.

Behandling: Lätta symptomer behandlas enklast med en eller flera omgångar trevligheter i stadens vimmel, tillsammans med andra likasinnade. Vid svåra symptomer behandlas det mest framgångsrikt med solsemester eller liknande utflykter.

Första omgång.

Freedom

The smell of freedom fills the air around me,
the surge of joy is pulsing through my veins,
the relief is slowly forcing away the apathy,
at last, I am out in the open
under the bright blue sky of the morning sun.


Nu tar jag en elva dagars semester från allt som har med medicin att göra. Oavsett hur intressant det är, finns det gränser för mycket man orkar titta på det. Njurarna är inte så gulliga längre, de är rätt onda faktiskt. De vill bara ställa till ett helvete för oss medicinstudenter som ska lära oss allt om de där knubbiga små livens komplicerade livshistoria.

Nedräkning till avresa pågår. TRE dagar kvar! Nu måste jag skölja bort eftersmaken av tenta med lite hälsosam eh.. vin. Det finns ju flavonoider i röd vin som har en antioxiderande effekt. Hälsosamt! Måste reparera kroppen. Sayonara!

Snön föll

Min syster beklagar sig över att jag nämner Jordanien för ofta på sistone. Jordanien, Jordanien, Jordanien. Visst känner du dig bättre, Betty? Hah. Jag måste helt enkelt ha något positivt att fokusera på för att kunna motivera mig själv till att bänka mig vid ett bord under halvdelen av dygnet. Hålla huvudet ovanför vattenytan ni vet.

Jag börjar äntligen närma mig slutet för njurfysiologin, och redo att ta mig an anatomin, farmakologin och allt det där andra. Visste ni att vegetarianer kissar mer än de som äter en kost innehållande mycket proteiner, ifall alla dricker lika mycket vatten? Det beror på att lägre intag av proteiner i kosten, betyder färre aminosyror att oxidera, som i slutändan bildar urea. En lägre halt av urea leder till att njurarna inte kan koncentrera urinen lika mycket.

Snön kom på återbesök till Odense ikväll. Det ligger nästan en decimeter snö på marken, och imorgon kommer det att stå "Snökaos" på löpsedlarna. Vägarna kommer att vara oskottade och jag får ta fram de där tennisracketarna i garderoben och sätta på fötterna för att kunna ta mig fram.

Snön föll.

Alkohol och piss

Där satt jag i läsesalen och var flitig, varefter en efter en tog sitt pick och pack och gick. Till slut var jag ensam kvar... igen. Då var klockan bara 19.00. Men så gick det upp ett ljus för mig, det är ju fredag idag!

Medan alla är ute och roar sig och häller i sig etanol, har jag suttit med njurfysiologi. Duktigt. Om ni någonsin undrat varför de där ölen/ciderflaskorna gör att grabbarna måste tömma blåsorna hela tiden och töserna gå på toamöten tillsammans så himla ofta, beror det på att etanol hämmar frigivningen av arginine vasopressin (AVP) från hypothalamus i hjärnan. Det leder till att reabsorptionen av vatten i samlarrören i njuren nedsätts, och det produceras en massa utspätt urin. Med andra ord, pengarna du precis lade på öl, drinkar och what not, kommer du snart att pissa ut igen. Härligt.

Förresten, till något helt annat om piss. Visste ni att nästan halvdelen av alla japanska män sitter ner när de pissar? Tydligen efter påtryckningar från fruar och flickvänner. Japanska män är kanske inte tillräckligt pricksäkra?

Sit down when you pee.

Welcome to expensive-land

Började dagen med att lägga lokalbedövning, övning i suturering och knyta kirurgiska knutar. Ok, lade inte bedövning på varandra och sydde heller inte ihop varandras sårkanter efter att ha gått loss med kniven. Märker att jag inte blir någon bra kirurg, händerna är inte tillräckligt stadiga. Plastikkirurgen som instruerade oss berättade om att man brukar skrubba rent skador och öppna sår med nagelborstar innan man syr igen. Bara tanken på det skriker "OUCH!". Kul lektion var det i alla fall! Bara lite mer träning, så ska vi nog få se en massa snygga knutar.. snyggare än scouternas. Hah!

Tar fortfarande igen mitt sleep-deficit från i Malmö märker jag, kan lägga mig ner var som helst och snarka inom någon minut. Min soffa är extra farlig, röd zon! Hamnade där efter mellanmålet, jag vaknade upp två timmar senare fullständigt förvirrad och desorienterad.

Skulle kolla efter vaccinering inför resan idag. Fattar ni att det tas "konsultationsavgifter" här i Danmark?! Utöver priset för vaccinet ska jag betala 300 DKK för konsultation. Vill strunta i det. Jag struntade i det när jag åkte till Egypten, påminde Rasha mig idag. Ehh, men varför ska jag betala 300 spänn för att någon ska säga: "Hej, så du skal have vaccin mod hepatitis A? -Ja. -Godt, her kommer så et lille stik." Stick.

Dyr accessoar.

In school

Har sovit så himla gott i natt! Ingen tickande väckarklocka som ringer vilken minut som helst, ingen ångest över tidiga morgnar, och bara en massa ljus att vakna upp till. Snön ligger ännu så lent och fint på marken, inte ett moln syns på himlen och vintersolen är framme idag. Jag ska ut i solen sen för att sätta igång D-vitamin produktionen!

Under morgonrutinerna, såg jag att Rasha hunnit med att lägga upp en massa bilder på Facebook. Bland annat bilder på oss när vi är igång med vår färdighetsträning. Har inga bilder från när vi sticker nålar i varandra, men vem tänker på att fotografera när man sitter med en nål i sin vena mediana cubiti?

Så här följer en sneek-peek på vår vardag. Är det vad ni förväntade er?

In action.

Stick, stick, och åter stick

Jag vill inte mer, entusiasmen över en viss del av färdighetsträningen är bortblåst. Vill inte ha fler nålar i mig! Sprutor, blodprov, och idag intravenös venflon.. Det kanske bara berodde på en dålig dag på jobbet, men jag svettades idag när jag skulle lägga ett venflon. De andra gångerna har jag ändå tagit lättare på det, och glatt mig över det, men icke idag.

Det handlar om vana, antar jag. Ju fler gånger vi tränar oss i att ta blodprov, ge varandra subkutana sprutor eller lägga venflons, desto säkrare blir vi naturligtvis. Men det känns som att vägen dit är lång ännu. Jag skakar som ett asplöv ifall jag sitter för länge med en nål i min kamrats ven. Kontroll, kontroll..

Sticka och bli stucken, det är min vardag det.

Lucia i Odense - 2009

Magisk afton! Varenda år det är dags för Lucia-konsert, blir jag så salig av all skönsång i kyrkan. När stämmorna fyller upp kyrkorummet, när musiken tränger in genom huden på mig, och när jag hör budskapet som förmedlas, blir jag alldeles matt i själen. Lucia påminner mig om att det faktiskt är decembermånad och knappt två veckor till julafton. Julstämningen blir så mycket tydligare helt plötsligt.

Det som gör det hela så mycket roligare är att Nina är med i kören också. En underbar sopran, med en röst som lyfte taken, vill jag påstå! Hon lär rodna ifall hon någonsin läser det här, men det är sant att hennes röst lätt hade skurit igenom både betong och stål. (Ska försöka lägga upp en av mina inspelningar..)

Vi avslutade det hela med en stillsam och gemytlig middag på en av stadens restauranger. Det känns som att julledigheten redan har börjat för min del...

13 december 2009 - Odense.

Medicinstudenter som måltavlor

I krig har man i alla tider riktat in sig på att rasera samhällen dels genom att döda männen, men också genom att våldföra sig på kvinnor och barn. Det sistnämnda är en ökänd krigsstrategi som förekommer än idag på olika orosområden runtom i världen.

Men det som skedde för några dagar sen, den 3 december i Somalias huvudstad Mogadishu, är förmodligen en reviderad version av den ovannämnda strategin. En examensceremoni som hölls för nyexaminerade läkarstudenter vid Benadir University, attackerades av en själmordsbombare och 19 människor miste livet.

Jag är förfärad över den utsträckning som dessa krigsherrar är beredda att gå, för att kunna konsolidera sin makt och rasera varenda möjlighet till att få upp Somalia på benen igen. Dessa handlingar leder till att det kaotiska tillståndet som landet befinner sig i bibehålls, och respektive krigsherre kan därmed behålla sin makt över vad land de nu sprider skräck över.

Misären blir om möjligt ännu tydligare när den personal, som har möjligheten att lindra och minska smärtan bland befolkningen, också attackeras. När får vi se ett slut på de meningslösa klankrigen som redan har pågått i över ett halvt sekel?

MSF-läkare med ett undernärt barn.

Läkaretik och granen min

Så var det dags att ta del av professionsetiken, som ett led i förberedelsen av oss som framtida läkare. Två heldagar med korta föreläsningar, rollspel och diskussioner ska aktualisera problematiken kring etiska dilemman som vi kan tänkas hamna i, inom en snar framtid. När jag hörde ordet rollspel, ville jag kasta upp en hårboll. Men det var faktiskt inte så farligt trots allt. Det var så där lagom trevligt idag.

Vi kom att bland annat diskutera autonomiprincipen och hur långt patientens självbestämmande kan sträcka sig. En snart uttjatad situation, som redan nämnts så där en par hundra gånger för oss, är vad en läkare ska göra när en kvinna vill börja med p-piller när läkaren sedan tidigare vet om att kvinnans pojkvän testats positiv för HIV, och inte velat berätta för sin flickvän om det. Vad är mest ändamålsmässigt att göra utan att bryta tystnadsplikten, patienternas rätt till autonomi, eller läkarlöftet?

Till något helt annat, jag har köpt mig en mini-gran. En liten men riktig gran som ska vattnas och hållas vid liv till julafton. Vad gör man inte för julstämningen liksom?

Julegranen 2009.

Ingen risk för arbetslöshet

Ännu en trevlig rapport från Saco som bekräftar bilden av det fortsatta behovet av nyutbildade läkare i samhället även under 2014. Känns ju trevligt med tanke på att man lägger ner så många år på sin utbildning, men så har också bilden sett ut under de senaste 10-20 åren. Det är tack vare att Läkarförbundet snällt nog ser efter sina medlemmar, och lobbar för en restriktiv utökning av antalet studieplatser på landets läkarprogram. Värre är det ju för alla frustrerade doctors-wanna-be, jag lider med er faktiskt. Överallt blir det svårare att bli antagen.

Idag lyckades vi färdigställa vår rapport, och lämnade in den. Det är vi glada för, och kan slappna av någon dag innan tentaresultaten kommer. Nervöst? Måske.

Sedan var jag tvungen att tvinga mig själv att trilla ur sängen för att för tidigt gå till en grupptimme som handlade om lungfunktion imorse. Leka med en spirometer för att räkna ut vår egen lungkapacitet, samt ta blodprov från en underarmsartär på en plastdocka, ingår i mitt arbete. Jag avgudar mitt arbete (minus tidiga morgnar).

Future.

Back to the kidneys

Så var den semestern över, och idag var det dags att komma igång med nästa kurs: homeostase. Det handlar om en organisms förmåga att kunna upprätthålla en konstant och stabil inre miljö på trots av varierande yttre miljö. Och i detta arbete har våra njurar ett väldigt stort ansvar.

Man tror inte att två sådana gulliga små runda klumpar gör så mycket mer än att skvätta ut lite urin från kroppen, men ni ska bara veta! De gör följande livsviktiga saker: regulering av vätskekoncentration, blodtrycket, elektrolytbalans, och syra/bas balansen; nedbrytning av hormoner; exkretion av metaboliska slutprodukter, främmande substanser och hormoner; och slutligen bildar de glukos av aminosyror under fasta.

Det är för övrigt sista organblocket för oss, sen har vi nästan gått igenom kroppens alla inre organ. Sist väntar det centrala nervsystemet med hjärnan i fokus. Och sedan, ja, är det inte mycket kvar av den prekliniska utbildningen. Skrämmande tanke.

Back from Stud-o-mania!

"Back from hell", höll jag på att skriva. Men det kan ju vem som helst förstå, att det är en enorm lättnad när det är över! Nu är jag tentafri ända fram till januari! Woho! Men vilken tomhet som fyllde upp mig, när jag väl gick ut från provsalen, det var en känsla som med all rätt frågade mig själv: "Jaha, återigen två veckor av mitt liv med näsan i böckerna för det här?"

Det gick bra i alla fall. Jag vet att det är nästan på snudd till att vara oförskämd om man säger: "BRA!" Men när man inte bor i Sverige längre, är det ok att vara lite mindre jantelagsbegränsad. Jag är tämligen säker på att jag ligger på övre halvan av skalan i alla fall. Mer vågar jag inte säga. Mallighet straffar sig.

Nu följer tentafest! Etanol i provrör, är vad som gäller. Nu kör vi, crazy med-studs!

Happy.

Miljöbyte

Så var det dags igen, jag tror alltid att jag pluggar så himla bra i min egen lägenhet och struntar i att ta mig ut till universitetet. Lyckas alltid förtränga hur oproduktivt det gick hemma när jag pluggade inför förra tentan. Japp, slow-learner.

Därför drog mig i öronen och cyklade ut till universitetet. Det gick bra faktiskt. Sen kom en Mr Hammerhead. Han satt i raden framför mig i läsesalen. Det var lugnt till att börja med, men sen började han skriva på sin laptop. Han fullkomligt hamrade med sina knubbiga fingrar på tangentbordet! Samtidigt som han smaskade högt när han åt sina förbannade kolor! Han lyssnade nog till något hårdrockigt iförda sina game-set hörlurar. Jag ville sparka honom i smalbenet...

Till kvällen tog min matlåda slut. Jag cyklade till närmaste matställe från universitetet. McDonkey fick det bli, trots att jag gärna hade avstått. Faktiskt första skräpmaten som landar i magen sedan jag kom hem från New York. Men jag skulle ha cyklat hem och ätit där eller något annat istället, för under resten av kvällen fick jag gaser i magen och ville få upp den jävla burgaren. Aldrig mer, aldrig mer.

Förutom sedvanlig anatomiplugg, har jag kikat ner i ett mikroskop under så många timmar att mina ögon går i kors nu. Histologi och jag har ett hat-kärleksförhållande. Celler och jag går inte så bra ihop. Men det här preparatet nedanför är lätt att känna igen. Ser ut som en smiley-gubbe. Undrar vilket organ det kan vara...

Penis.

Rektalundersökning

Idag fortsatte vår praktiska undervisning i diverse vanliga undersökningar. På schemat stod det "Undersökning av de manliga könsorganen". Så det var vad jag steg upp klockan sju för att göra i morse, rectio exploratio. Det var som vanligt väldigt... eh... plastigt.

Jag hade inte hunnit få i mig kaffe, så jag var inte i något gott skick. Ville bara lägga mig ner på bänken och somna om. Men istället fick jag stå med övriga trettio personer, som alla stod med latexhandskar, och öva på rektalundersökning på fantomdockor, där man alltså undersöker prostatan via analöppningen. Vi kom fram till att det inte är vidare lätt att föreställa sig hur den egentligen känns på en riktig patient. Sedan konstaterade vi också att det kan vara svårt för läkare med korta fingrar att nå upp till prostatan, särskilt om patienten har mer underhudsfett än gemene man. Vidare fortsatte vi med att fingra på plastmodeller av pungen, vilket kändes minst lika realistiskt.

Lagom skojigt, lagom lärorikt. Nu ska jag äta innan mer farmakologi ska bankas in i skallen. Urkl.

Sverige - Danmark 1 - 2

Lillebror visade att de kunde, att de var att räkna med trots allt, och att de minsann kan göra fler mål. Storebror kände sig minst sagt snopen och fick gå av planen med besvikelsen brännande i ansiktet. Inga glädjetjut, hopp eller glada miner denna kväll i Odense. De danska medicinarna hade besegrat det svenska medicinarlaget i fotboll.

En jämn kamp mellan ärkefienderna, och med norrmännen som domare. Vi ger norrmännens insats godkänt, även om de missade lite saker här och var ibland. Fysiskt var det svenska laget starkare, men det var lite glest med målchanser under första halvleken. Den svenska lagkaptenen skadades i slutet av första halvleken, och sedan hölls det inte tätt i baklinjen och danskarna hittade ett hål i försvaret i början av andra halvleken. Men som vi vet från tidigare gånger, jobbar svenskarna bäst under press. Inte många minuter efteråt kom kvitteringsmålet. Men svenskarna hade otur och släppte in ett till. Många målchanser i slutet, men det ville inte sig.

Uppladdningen inför ödesmatchen imorgon är i full gång. Vi ska bänka oss med danskarna i en av stadens pubar. Vågar jag ha på mig något som signalerar "svenskhet"?

Medicinar-fotboll.

Sexualundervisning och könsorgan

Samhällets tabun gäller inte innanför kunskapens högborg bland medicinstudenterna. Det är konstigt att det ännu idag på 2000-talet råder så mycket "hysch-hysch" kring sex. Könsorganen har fler täcknamn än vad en hemlig agent har. Många föräldrar tutar i sina barn att det är skamligt och fult. Majoriteten av världens länder erkänner inte existensen av annat än vanlig heterosexualitet, vilket FNs Generalförsamlings nyvalde ordförande Ali Abdussalam Treki tydligt visade när han sade att 'homosexualitet är oacceptabelt'. Därför är det skönt att veta att vi medicinare är mer upplysta än den vanliga befolkningen.

Idag började den del av kursen som ska handla om det manliga och kvinnliga könsorganet. Penisar visades på storbildskärm i stora aulan, och vår lektor sa ordet "penis" dussintals gånger. Där var inget fnittrande eller dumma kommentarer, bara fascinerande nyfikenhet. När jag satt där kom jag att tänka på högstadiets sexualundervisning, eller om det ens kan kallas för "undervisning". Min dåvarande biologilärare kunde inte ens uttala orden "penis" och "vagina" utan att rodna. Hon gjorde det enkelt för sig och sammanställde häften med allt vi "behövde veta". Sedan tvingade hon oss att högläsa inför klassen. Därmed slapp hon den biten, men stackars hormonstinna 14-åringar satt högröda i ansiktet och svettades floder, skräckslagna för att ens eget namn skulle ropas upp härnäst. Inte en enda gång nämnde hon något om 'sexuellt överförbara sjukdomar' eller 'säker sex'.

Idag vid dagens slut stod vi i en ring och tittade på preparerade könsorgan som låg på metallvagnar. Det som folk vanligtvis inte ens kan prata om, skalade vi ner till varenda liten struktur och nämnde det vid namn. Det var lika naturligt som att diskutera en stortå för oss. Denna naturliga öppenhet hade jag velat se ute i samhället; mellan föräldrar och barn, mellan lärare och elever, och mellan samfundet och den enskilda människan. Världen hade varit en lyckligare plats att leva på då.

Mannens urogenitalia.