The World Today

Vad är det för en förfärlig värld vi lever i? Varför ses inget nyhetsvärde i att rapportera om glädjande nyheter också vid sidan av alla katastrofer, kriser och mänskligt lidande? Jag önskar mig se en värld där moralen står stark, där fred råder, och där ömsesidig respekt är en självklarhet.

Men vi är långt ifrån idealsamhället ännu. Under pågående process med att åter få liv i fredsprocessen mellan Israel och Palestina, offentliggjordes idag planerna på att ytterligare 1600 israeliska bosättningar ska upprättas på ockuperade områden i östra Jerusalem. Detta skedde precis lagom till den amerikanska vicepresidenten Joe Bidens besök i Mellanöstern. Vilken förödmjukelse för den amerikanska administrationen. En provokation som redan ämnar att rasera fredsförhandlingarna innan de ens har kommit igång. Starkt jobbat Benjamin Netanyahu!

Stockholms tingsrätt dömde i måndags en 62 årig uighur med svensk medborgarskap för att ha spionerat på andra uighurs bosatta i Sverige, för Kinas regerings räkning. Idag dementerade den kinesiska regeringen anklagelserna och anser att det är ren nonsens att Kina skulle ha bedrivit underrättelseverksamhet i Sverige. Jag ser det däremot som en självklarhet att den kinesiska regeringen har planterat små öron överallt i världen, speciellt i länder där yttrande-, religiös, och tryckfrihet råder. Nog är Kina rädda att "separatister" ska växa sig starka, både ut- och inrikes.

Sist men inte minst måste jag glädjas över att Google fortfarande står fast vid sitt beslut att inte fortsätta censurera nätsökningen inom Kina. Det är oerhört skönt att det finns någon aktör som tör höja sin röst mot diktaturen i öst, även om företaget riskerar att förlora etableringsmöjligheter på en marknad med en enorm potential. Ifall Kina insisterar på att kineserna inte är mogna att minnas exempelvis massakern på Himmelska Fridens Torg 1989, är Google beredda att lämna landet. Tummen upp för god moral!

Även Guds män har drifter

I raden av pedofilskandaler som har skakat om den katolska kyrkan på senare tid, har det nu även kommit upp misstankar om organiserad prostitution med män. Samtidigt pågår en omfattande polisutredning i Nederländerna som berör över 70 fall av övergrepp på ungdomar vid en internatskola. Jag har sedan tidigare kritiserat katolicismens föråldrade samhällssyn, men även stundtals skrämmande inställning till övergrepp på barn. Det får mig att tänka på ett stycke i Bibeln (Joh 8:7): "Den av er som är fri från synd må kasta första stenen (...)."

Vilka är dessa gamla gubbar på sina höga hästar, som ska ge direktiv om hur miljontals katoliker runtom i världen ska leva, när de själva inte kan leva som de lär och heller inte kunna hålla rent i sina led? Även om det är en otankbar förhoppning, önskar jag att påven (eller mer sannolikt nästföljande påvar), en vacker dag ska inse att även det katolska prästerskapet består av människor med drifter, människor som du och jag. Även gubbar som frivilligt eller motvilligt har vigt sina liv åt Gud och lovat att leva i celibat, kan känna något så primitivt som lust. Men jag skulle väldigt gärna få det avfärdat eller bekräftat av den katolska kyrkan ifall man inte definierar pedofili eller sex mellan män som att bryta löftet om ett liv i celibat.

Min uppfattning är att de flesta av dessa pedofilskandaler inte skulle ha skett ifall man tillåtit giftermål inom det katolska prästerskapet. Låt de skaffa sig hustrur eller vad de nu önskar sig inom lagens ramar. Låt de få sina djuriska drifter tillfredsställda så att jag slipper läsa om alla unga pojkar som har blivit antastade av gamla gubbar i prästrockar! Jag kan inte tänka mig hur traumatiserade dessa barnen är, att ha genomlidit övergrepp inom den institution som ska förmedla Guds ord och kärlek, och av människor som har varit i förtroendeställning för samhällena som de har verkat inom. För att inte tala om det mod som har krävts för att dessa människor slutligen vågar stiga fram och ange förövarna. Jag beundrar dem.

Som svar på den katolska kyrkans intolerans, och en kärleksfull avslutning vill jag citera ur Bibeln:

”Du skall älska din nästa som dig själv.” (Matt 22:39)

 Påven.

(Ur Elisabeth Ohlson Wallins omdiskuterade utställning 'In hate we trust'  2009)

Health Care Reform

Efter en dag med näsan i böckerna, kommer man hem (via gymmet för en gångs skull) och försöker förstå mig på världshändelserna. Ikväll skakar jag mitt huvud över hälsoreformen som president Barack Obama försöker få igenom kongressen. Efter förra veckans misslyckade försök att, på bästa sändningstid, överbrygga skillnaderna mellan demokrater och republikaner, kan presidenten nu endast mana kongressen att rösta för reformen. [BBCNews.com]

Jag undrar vad som skiljer USA så mycket från andra i-länder. Varför är så många människor, främst republikanerna, emot att ha en heltäckande sjukvårdsreform för alla människor som saknar förmågan att kunna försäkra sig själva? Varför är USA det enda industriella landet som saknar ett ordentligt socialt skyddsnät till sin befolkning? Ibland undrar jag om den övertygelsen att staten ska hålla sig borta från människors liv, kan vara så stark att man hellre ser sina medmänniskor sälja hem och hus för att betala sjukhusräkningar, än att man stödjer en gemensam sjukförsäkring. Kan det bero på egoism, eller rentav cynism? Tankesättet att "ifall min familj kan betala för vår försäkring, ska du och din familj också klara av det och om det inte går, är det inte mitt problem".

Jag funderar över ifall min människosyn skiljer sig så kraftigt ifrån amerikanernas, på hur jag vill att samhället jag lever i ser ut. Eller är jag så färgad av min uppväxt i ett socialistiskt land, där det är en självklarhet att man agerar solidariskt med människor som har det sämre än vad jag har det? Där ordet "socialism" inte är ett okvädingsord.

Reform can't wait.

Judar är inte Israel

Med anledning av den ökande antisemitismen i bland annat Malmö, men även runtom i Europa, har det på senare dagar blossat upp en häftig debatt om huruvida Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu gör tillräckligt för att förhindra denna utveckling. Det ständigt uppdykande citatet lyder: ”Det har inte förekommit några attacker mot judar, och om judar här vill flytta till Israel är det ingen angelägenhet för Malmö.” [SvD] Något som Reepalu tillbakavisar och påpekar att han inte har fått återge sin riktiga uppfattning. [SvD]

Jag tänker inte ge mig in i den debatten, som mycket väl kan tolkas som startskottet för valkampanjen nere i Malmö. Det som bekymrar mig mest är den vidriga smältdegeln där man kokar samman politik, religion och vanliga människor. Det glöms så lätt bort att ett lands handlingar inte per automatik stöds av hela befolkningen. Vad staten Israel gör i Mellanösternkonflikten ska inte judar som en etno-religiös grupp stå till svars för, anser jag. Även om det i verkligen kan stödjas av många judar, vill jag tro på att även judar är individuella människor med en egen uppfattning av den samhällspolitiska situationen. Jag skulle aldrig finna mig i att folk drar paralleller mellan mig och vad staten Kina gör, och jag kommer heller aldrig att ha det likhetstecknet mellan judar och Israel.

Samtidigt är det lika fel att man kan bli stämplad för att vara en antisemit ifall man höjer rösten för palestiniernas rätt till ett eget land i Mellanöstern. Att vara emot Israels brutala offensiver mot civilbefolkningen och den hänsynslösa expansionen av bosättningar på Västbanken och Golanbergen, ska inte på något vis förknippas med att man skulle vara antisemit av något slag. Det är två åtskilda saker som har lika lite med varandra att göra som vatten och olja. Oavsett hur du argumenterar för sambanden, är du enbart ute och vacklar med cykeln. 

I denna oerhört infekterade konflikt finns väldigt starka åsikter i båda läger, men ifall  parterna inte kan närma sig varandra på sikt, kommer vi heller aldrig få ett slut på människotragedierna. För oss som bor utanför Mellanöstern, är det framför allt arbetet för ett antirasistiskt samhälle som gäller, i att förhindra frammarschen av den främlingsfientliga vågen, vare sig det handlar rasism mot muslimer, judar eller invandrare i ren allmänhet.

Trög start

Trodde jag skulle vara duktig idag. Men istället blev jag insnöad i min lägenhet. Ok, kanske lite överdrivet, men det snöade rejält ett bra tag och då vågar man inte gå ut. För som ni alla vet, danskar kan inte hantera snöväder. De talar om kaos. Dessutom saltar de inte ens stora vägar. Saltlagren kanske är slut?

Jag blir så irriterad när en diktatur får lov att sätta upp ramarna för vad som är tillåtet och inte tillåtet. Att Kina varnar USA för att träffa Dalai Lama, eftersom det annars kan leda till allvarliga konsekvenser för de amerikansk-kinesiska relationer, är bara rent av för jävligt. Den kinesiska regeringen vet om att det egna landet är USAs största handelspartner, och därför delvis beroende av dem för att ta sig ur den ekonomiska krisen. Subtil utpressning, det är vad det är!

Ska försöka läsa lite innan läggdags. Vi har för första gången en norsk lärobok. Härlig skandinavisk röra det här!

Snö.

I told you so..

Allting har sin början, och allting har sitt slut. Så även en två veckors intensiv tentaperiod som har handlat om det som många anser vara ett av det svåraste inom fysiologin, njurarna. Det är många kanaler, transportmekanismer att hålla reda på i nefronets olika avsnitt. Det är svårt, men inte omöjligt. Om fjorton timmar är jag en fri man igen.

Vad gäller rubriken refererar jag till vad jag tog upp häromdagen, om att vara extra restriktiv med att gå med i diverse "välgörenhetsgrupper" på Facebook. Där hänvisade jag indirekt till gruppen som menade att de skulle skänka 2 kr per medlem till Haitioffren. Vad hände? Jo, deras beskrivning ändrades så fort medlemsantalet passerade 200.000. Till något så osmakligt som att "Svenska Nekrofilföreningen stod bakom gruppen och att de arbetade för att få lik från katastrofen till Sverige för att ha sex med." [SvD]

People, det finns aldrig något som heter "gratis" eller "välgörenhet utan publicitet". Varken nu eller i framtiden, varken på Facebook eller i verkligheten. Alla grupper där det ställs villkor på antalet medlemmar innan donation sker, är rena rama bluffen, från början till slut. Punkt.

Nu ska undertecknad sova. Vi ses imorgon, utanför frihetens portar.

5 kr per kommentar till Haiti

Katastrofen i Haiti är omfattande, och läget förvärras av att flygplatsen i Port-au-Prince har begränsad kapacitet att ta emot all den flygtrafik som anländer till övärlden den vägen. All infrastruktur ligger i spillror, bensin säljs nästan uteslutande på svarta marknaden, över 50000 människor har hittills bekräftats döda, och förnödenheter till de miljontals drabbade människorna i landet begränsas av den kapacitet som finns för att frakta ut det. Efterskalv väntas.

Samtidigt med den stora humanitära katastrofen, skor sig alla möjliga aktörer på lidandet. Donationsbrev, Haitibrev och det mest pinsamma enligt mig själv, Facebook-grupper. De stora hjälporganisationerna som exempelvis Röda Korset och Läkare utan Gränser kan genom Facebook nå ut till en hel generation människor, med den information som är nödvändig för att stödja katastrofoffren. Men mindre seriösa grupper som genom "sponsorer" ska skänka några kronor per medlem som går med i en specifik grupp? Pinsamt. Varför går folk med i grupperna istället för att aktivt bidra med en slant direkt till en hjälporganisation? Särskilt med tanke på den nya trenden att byta namn på Facebook-grupper när grundaren känner för det.

Jag ger er ett val, stöd människorna i Haiti genom Läkare utan Gränser: Sms:a LIV till 72 990 (50 kr), eller betala via PG 900603-2 eller BG 900-60 32. Märk talongen "Akutinsatser". Alternativet är att jag via "sponsorer" skänker 5 kronor per kommentar till Läkare utan Gränser. Your choice!

Google sätter ner foten

Jag välkomnar starkt Googles etiska ståndpunkt mot att fortsätta stödja den kinesiska regeringen i den omfattande nätcensuren! När det blev känt ett tag tillbaka att Google hade installerat ett filter för alla nätsurfare i Kina, blev jag så oerhört besviken. Varför gör ett multinationellt företag en sådan sak, enbart för att kunna utöka sina marknadsandelar?

För varje multinationellt företag som vill lyckas är det viktigt att inse fördelarna med att handla etiskt och moraliskt till var tid. Även om pengar och vinst verkar betyda allt nuförtiden, finns fortfarande ett samband mellan ett framgångsrikt varumärke och moraliskt ansvar. Ifall IKEA hade utnyttjat barnarbete i u-länder, skulle vi bojkotta företaget, det samma borde vi ha gjort när Google filtrerade bort "regimskritiska" hemsidor för de kinesiska användarna. Men ibland upplevs cybervärlden som en plats där undantagstillstånd råder, där inga regler eller moral gäller.

Varje aktör i den globala världen som vågar ställa sig upp mot Kinas diktatur är oerhört välkomna. Även om landet på ytan ser så helylleaktigt ut med leende ministrar och glada kineser på TV, återstår det faktum att landet är och förblir en diktatur. De har en öppen marknadsekonomi, är en växande stormakt, men fråntar fortfarande deras befolkning de grundläggande mänskliga rättigheterna som yttrande- och tryckfriheten.

Men situationen är komplicerad. Ju starkare Kina blir på den internationella scenen, desto svårare blir det att kunna sätta press på makthavarna. Befolkningen i Kina drivs dessutom av stark nationalism, massmedia är starkt knytet till partiapparaten, informationsflödet är kontrollerat, och varje attack mot den kinesiska regeringen uppfattas som en attack mot kineserna själva. Ända sedan västerlänningarna kom till Kina för att stycka landet emellan sig, har det funnits en vilja att hävda sig själva och vara bättre än "vitingarna". Det är denna känsla som legitimerar Kinas handlingar, oavsett vad det är, mot att bli ett starkare land. Självuppoffring för den stora massans bästa. Man kan inte annat än att imponeras av hur väloljad partiapparaten är.

Google.

Medicinstudenter som måltavlor

I krig har man i alla tider riktat in sig på att rasera samhällen dels genom att döda männen, men också genom att våldföra sig på kvinnor och barn. Det sistnämnda är en ökänd krigsstrategi som förekommer än idag på olika orosområden runtom i världen.

Men det som skedde för några dagar sen, den 3 december i Somalias huvudstad Mogadishu, är förmodligen en reviderad version av den ovannämnda strategin. En examensceremoni som hölls för nyexaminerade läkarstudenter vid Benadir University, attackerades av en själmordsbombare och 19 människor miste livet.

Jag är förfärad över den utsträckning som dessa krigsherrar är beredda att gå, för att kunna konsolidera sin makt och rasera varenda möjlighet till att få upp Somalia på benen igen. Dessa handlingar leder till att det kaotiska tillståndet som landet befinner sig i bibehålls, och respektive krigsherre kan därmed behålla sin makt över vad land de nu sprider skräck över.

Misären blir om möjligt ännu tydligare när den personal, som har möjligheten att lindra och minska smärtan bland befolkningen, också attackeras. När får vi se ett slut på de meningslösa klankrigen som redan har pågått i över ett halvt sekel?

MSF-läkare med ett undernärt barn.

Dags att bli vegetarian

Sorgliga bilder på vanskötseln på några grisfarmar i Sverige har kablats ut under de senaste dagarna. Alla djurvänner är bestörta och kräver kraftiga åtgärder omedelbart, småskaliga köttätare kanske tvivlar lite inför inhandlandet av julskinkan, medan de inbitna köttätarna kallar detta för skrämselpropaganda som mediavänstern har publicerat i samarbete med djurrättsorganisationerna.

Om vi bara går ifrån hela denna mediacirkus ett tag, och tänker lite större på helheten. Låt oss fundera över nödvändigheten av att bedriva en sådan massiv köttindustri, som i slutändan både är skadlig för människan, djuren och framför allt jorden vi går på. Även om det inte diskuteras öppet, är köttindustrin en stor del av problemet med den globala uppvärmningen och står för cirka 20% av den totala mängden växthusgaser som släpps ut i atmosfären [Time.com]. Vi kan inte tämja den globala uppvärmningen utan att göra folk medvetna om att deras matvanor påverkar jordens klimat i stor skala.

Köttindustrin är ytterst resurskrävande, eftersom enorma massor av vatten och hektar jord används för att odla grödor som ska fodra djuren, och där skogar huggs ner kontinuerligt för att ge plats för mer brukbara marker. Det krävs drygt 19000 liter vatten för att producera cirka ett halvt kilo kött, medan endast 95 liter vatten krävs för samma mängd vete [GoVeg.com]. Uppskattningsvis 33% av all brukbar jord används för produktion av grödor till boskapen [FAO.org]. När många hundratals miljoner människor runtom i världen svälter dagligen, låter vi boskapen äta upp all den mat som hade kunnat mätta dessa människor.

Djuren släpper ut enorma mängder koldioxid, metangas, och nitrous oxide under själva produktionen. Sedan ska vi lägga till utsläppen som sker under transport till och från slakterier, och vidare transport ut till kunderna. Vi ska komma ihåg att kött exporteras utanför landsgränserna och hur resurskrävande det är i jämförelse med icke-animaliska produkter.

För att återgå till nyheten om vanskötseln av grisarna, tror jag tyvärr inte att det är något ovanligt. Måhända sker det ytterst sällan i Sverige, men utanför gränserna då? Hur ser verkligheten ut för av boskapsindustrin i resten av världen? Är den så etisk korrekt som vi vill att den ska vara? Är den så rumsren i Kina eller USA som den är i Skandinavien?

Köttindustrin är djurrättsligt oerhört hemsk, men än värre är det ur ett humanitärt perspektiv där vi i väst äter oss sjukligt överviktiga och dör av kolesterol-relaterade sjukdomar, medan så många människor dör av hunger för att det rena vattnet och miljontals ton mat ges till boskap istället till våra fränder i tredje världen. Jag har bestämt mig, och har gjort ett medvetet val för att försöka eliminera världshungern. Vad är ditt beslut?

Vellinge kommun borde efterapa DK

Under de senaste dagarna har lilla rika Vellinge kommun i Skåne hamnat på rikskartan. Att Malmö stad har förlagt ett litet transithem för cirka 30 ensamma flyktingbarn inom Vellinge kommuns gränser har skapat enorma rabalder som har beskrivits som dolkslag i ryggen på byborna.

En högst intressant kommentar från Vellinges socialdemokratiska ordförande är: "Vellinge behöver inga Sverigedemokrater, vi har Moderaterna. Det behövs inget mer." Och visst luktar det lite ruttet i resonemangen kring varför Vellinge inte ska ta emot några flyktingar; "Värdeminskning på husen", "otrygghet med flyktingar så nära inpå", och vissa går ännu längre och vägrar ha några som helst flyktingar inom gränserna utan menar att man kan "sätta de i hyddor uppe i Norrland" istället.

Fördomarna är många och för det mesta helt ogrundade. Att barn ensamma måste ta sig till okända marker är bara beklagligt och ytterst sorgligt. De är inte här i Sverige för att suga pengar ur systemet, de är inte här för att ansöka hela släkter till Sverige förutom sin kärnfamilj, de är inte här under falsk täckmantel som 13 åringar fastän de är 20 år, de är inte våldsbenägna farliga barbarer som är ute efter att slå ner din fru och 12 månaders gamla son. Kom till sans och ta fram empatin, om ni är kapabla till det. Det handlar om att göra vår medmänskliga plikt! Vi har möjligheten och därmed ska vi också ta vårt ansvar och hjälpa människor i nöd. Punkt.

Annars kan ju Vellinge kommun alltid göra som man ska börja göra i Danmark. Dansk Folkeparti har naturligtvis lyckats få igenom ännu en underlig idé i nästa års budget. Nämligen att avsätta 20 miljoner danska kronor för att skicka hem invandrare till deras hemländer. Pengarna ska "motivere udlændinge til at forlade Danmark". Hellre betalar de 100.000 DKK per person för att bli av med dem istället för att ha dem i landet. Jag är mållös.

Som gjorda för varandra?

Polanski släppas eller bli "inlåst"

Många underliga saker sker i Hollywood. Dess glansdagar är förbi och jag tror att världens så självklara filmmetropol under alla dessa decennier, blir ett minne blott. Mycket publicitet därifrån har kretsat kring kändisar som är så kallade scientologer. Inget fel med det, alla får ju tro på vad de vill, men visst lyfter man på ögonbrynen när man får höra att de bland annat tror på att utomjordingar har hjärntvättat våra själar vilket förklarar våra traumatiska minnen från tidigare liv. Sen var det ju hela cirkusen kring Tom Cruise, som vi sent lär glömma.

Förutom idiotiska ministrar har nu även en massa Hollywood-kändisar skrivit på en protestlista för att Polanski ska frisläppas och att åtalet mot honom i Kalifornien ska avskrivas. Jag höjer på båda ögonbrynen och förstår inte det logiska. Ska han i egenskap som känd regissör och pristagare av många fina filmpriser få stå över lagen, bara för att han är Roman Polanski? Om han nu är oskyldig till den påstådda våldtäkten för 30 år sedan, då ska han också ta en tur genom rättssystemet och komma ut rentvådd i andra ändan. Han ska banne mig inte få åka fram på någon röd matta med ett carte blanche i handen. Vad tänker dessa människor med egentligen? Nonsens.

På tal om rättsväsendet, hade TV4 premiär för en "dokumentär" ikväll, 'Inlåst', där unga killar låses in på ett fängelse under tolv dagar. Kul för dem, tänker jag. Hoppas de får sig ordentliga tankeställare. Men kritiska experter säger att detta är "fel" sätt att rehabilitera ungdomarna på, och frågar sig "vad de ska ha för glädje av att vara inlåst". Jag suckar och tänker att det är ju själva poängen att de inte ska känna någon glädje. "Stabila vuxna i det etablerade samhället" har uppenbart misslyckats i att vägleda dessa killar, och då tycker jag det är ett bra alternativ att låta killarna känna av att vara inlåsta tillsammans med ex-fångar. Vissa människor behöver helt enkelt komma fram till insikt själva, och gå den hårda vägen. Nackdelen är att det blir TV av hela spektaklet.

Krakel spektakel.

Höjning av studiemedlen

I dagens DN-debatt har utbildningsminister Jan Björklund och högskoleminister Tobias Krantz gått ut med nyheten att studenternas studiemedel från och med årsskiftet höjs med 350 kr i månaden. Samtidigt meddelas det att fribeloppet även det höjs med 30.000 kr per år från och med 2011.

Det är naturligtvis glädjande att politikerna har lyssnat på studenternas åsikter och handlat därefter. Men som vi kanske kan gissa oss till, är det främst lånedelen som höjs med 310 kr, och bidragsdelen ökar med blygsamma 40 kr i månaden.

Paret poängterar minst två gånger i artikeln att Sverige tillhör de mest generösa länderna i världen vad gäller dess studiestöd, vilket helt klart är riktigt. Men för att kunna förbättra det, kanske de ska kika på våra grannländer i väst där Danmark och Norge både är mer generösa i sitt system. Norge ger sina studenter morötter och efterskänker delar av studiemedlet ifall studenten lyckas fullfölja sin utbildning. I Danmark däremot har vi sen tidigare berättat om att studenter får bidrag på cirka 4500 DKK efter skatt.

Vi tackar, bugar och tar emot. Lite extra pengar har ju aldrig skadat någon.

Positiv nyhetsrapportering

Det är inte ofta man får läsa glädjande, positiva eller något som lockar en till att le lite smått i media. Allt är mörkt, dystert och allmänt tragiskt. Särskilt vad som strömmar ut från Västbanken och Israel-Palestina frågan är aldrig något annat än en självmordshistoria med x antal dödade.

Jag har inte följt med de senaste dagarna, vilket gör det hela mycket trevligare när jag får läsa om hur livet verkar ha återvänt till människorna på Västbanken; hopp, lättnad, och framtidsutsikter. Allt illa om George W. Bush har vi fått höra genom media, men nu har jag en bra sak att lägga till minnet, när det visar sig att han indirekt har hjälpt till att förbättra situationen på Västbanken med utnämnandet av general Keith Dayton, som varit ansvarig för utbildningen av okorrumperade palestinska poliser.

Jag glädjer mig också över att de två tillfångatagna amerikanska journalisterna Ling och Lee är tillbaka i USA, efter en god insats av Bill Clinton i Nordkorea. Vi kan i nuläget enbart spekulera i vad amerikanerna kan ha lovat nordkoreanerna i utbyte för journalisternas frihet. Men detta är inte bara glädjande för de enskilda familjerna, utan även ett tecken på att vi kommer få se ett återupptagande av diplomatin mellan USA och Nordkorea. Det är en försiktig seger för den tysta diplomatin och visar på att den nya amerikanska ledningen är villiga att bruka alla fredliga medel innan våld tas till. Jag eftersöker ett en renässans för diplomatin och FN.

Jag går nu ut i solen med ett leende på läpparna, och med övertygelsen om att det ännu finns hopp för mänskligheten, räddning för världen.

_____________

På Västbanken spirar hoppet igen
Clinton och journalisterna har landat i USA

Brun-utan-sol produkter framför solariebesök

Så är det konstaterat mina vänner. Det innebär en 75% förhöjd risk att utveckla malignt melanom, hudcancer, om man börjar sola solarium innan 30 års åldern, enligt världshälsoorganisationen WHO:s cancerinstitut IARC. Det som vi alla soltörstande skandinaver avfärdade som skärmselpropaganda är nu bekräftat, och vi borde nu trappa ner på solandet. Det är tyvärr inte längre något som läkare och experter säger, enbart för att vara hyperförsiktiga.

Även om det inte är alla som är så olyckliga och utvecklar cancer, åldras huden snabbare när den utsätts för den fyra gånger så starka UVA-strålningen som tränger ner i huden och gör så att den förlorar sin elasticitet och därmed bildar rynkor i förtid. UVA-strålningen stimulerar pigmentmörkningen men det skyddar inte mot solen inför semestern på Gran Canaria, eftersom UVB-strålningen som finns i vanliga solstrålar saknas. Överhuden förtjockas därför inte och ger inget skydd i solen. Solariebrännan döljer rodnaden och man riskerar att bränna sig mer än när man faktiskt kan se när man själv blir röd.

Man måste däremot läsa hela studien först för att få veta hur lång tid personerna, som ingick i studien, faktiskt solade innan vi blir panikslagna efter ett besök på solariet. Något är i alla fall säkert, för att gå helt säkert bör vi avstå från solariet helt och hållet. Kör på alla dessa brun-utan-sol produkter som hjälper oss få den där efterlängtade Medelhavsbrännan istället. Det kanske är en massa kemikalier och ämnen som är dåliga för huden, men de är i alla fall inte cancerogena, än.

Undrar nu om den danska Sundhedsstyrelsen kommer gå ut och varna alla ungdomar här i Danmark som överkonsumerar solarier. Här finns ju ett solarium runt varje gatuhörn och för många ungdomar ser mer orangea ut än bruna efter överdriven solning. Det kanske är inne med en brun-orange hudton..

Jag flydde också

Rosengård är ökänd för sina många problem; sociala problem, invandringsproblem och kriminalitet. Stadsdelen intog förstasidorna på landets alla tidningar för ett tag sen i och med ungdomsmissnöjet som manifesterades som sophusbränder, stenkastning mot våra uniformerade yrkeskårer och katt-och-råtta lekar. Politiker, och däribland Ilmar Reepalu, sökte sig till stadsdelen för att föra en dialog med ungdomarna. Men jag köper verkligen inte deras förklaring till uppförandet med att det beror på att väcka uppmärksamhet. Deras krav är att politikerna ska göra något eftersom ungdomar saknar något att göra om dagarna. Snälla, om jag saknar något att göra tuttar jag väl inte eld på mitt sophus heller.

Idag stod det i Sydsvenskan att de duktiga eleverna flyr stadsdelens grundskolor. Det är väl bara förståeligt, anser jag. De som vill något med sina liv, de som har visioner och mål, varför skulle de vilja stanna kvar på Rosengård? Ska de vara där för att "motivera de svagare eleverna", som Krister Kjellström så fint formulerar det. Vem ska motivera de motiverade eleverna då, undrar jag. Envar sin egen lyckas smed. Det är bara väldigt klokt att de söker sig till bättre skolor för att kunna utmana sig själva.

Jag menar inte att skolorna i Rosengård måste vara så usla som medier ibland utmålar dem till att vara. När jag läste på Borgarskolan var där faktiskt en eller två elever som läste IB årgångar under mig. Min föreställning om att Rosengård aldrig skulle förmå ha så duktiga elever krossades hårt mot stengolvet.

Min åsikt är att en bra skola måste rymma engagerade lärare som ibland gör mer än vad tjänsten kräver. Jag hade tur som hade en sådan lärare. Hon var en av de drivande krafterna till att jag slutligen flyttade från Rosengårdsskolan. Tänk hur annorlunda min värld hade varit om hon inte hade insisterat på att jag behövde en bättre och mer utmanande skolmiljö. Men dessa duktiga och engagerade lärare finns inte kvar på skolorna längre. År efter år sliter de och gör sitt yppersta, men ingen människa kan ha så mycket ork. Med deras flykt, saknar eleverna föredömen. Skolan som institution faller, och kvar blir en meningslös förvaring av unga människor. Sakterligen slocknar deras framtidstro, en efter en.

Jag är av den kontroversiella åsikten att dessa skolor bör läggas ned. Eleverna ska förflyttas till andra skolor. Vi måste utbilda nästa generation! Att ha lärt sig språket, att ha fått verktygen, är viktigast för att kunna ta sig fram i livet. Goda svenskkunskaper är vad som behövs, och de tror jag inte på att barnen får på alla de religiösa friskolor som finns i stadsdelen. För att kunna tackla problemen i Rosengård måste vi satsa på nästa generation, och ge dem verktygen för att hjälpa till med att lösa problemen. Vi måste krossa fördomarna om att invandrare bara innebär problem för samhället och inte kan tala god svenska. Faktum är att folk dömer dig efter hur du talar, för det kan väl omöjligt vara ett sammanträffande att jag alltför ofta blir tillfrågad om jag är adopterad?

Kinesiska muren.

Glöm det förgångna

Det krävs ens död för att glömma. Det krävs ens död för att upptäcka vilket stöd man hade som levande. Och det krävs ens död för att folk ska våga träda fram och tala gott om en. Man talar inte illa om de döda, det gör man bara inte. Är det därför som alla strömmar till för att gräva fram de bästa, de mest glädjande, de mest inspirerande ord om Michael Jackson idag, på minnesceremonin för en av tidernas största popstjärnor?

Han var speciell, hans liv var exceptionellt, och hans levnadsöden var tragiska. Mycket kan vi säga om Michael Jackson och långa kan diskussionerna vara om vad som egentligen är sant i alla anklagelserna mot honom som person. Hans handlingar var måhända inte alltid de bästa, och vad han sade var kanske inte alltid det mest välformulerade, men han hade ett gott hjärta och det kan man inte ta ifrån honom. Hans insatser som artist är många och djupgående, både inom musiken och humanitärt. Michael Jacksons arv till oss sträcker sig redan flera generationer tillbaka, råder i nuet och kommer även att förbli en viktig hörnsten i framtida musikproduktion.

Låt oss minnas vad han har åstadkommit, vad han har uppnått, och vilka förändringar som han banade väg för. Låt oss vara tacksamma för vad han har skänkt oss; musiken, upplevelserna, och hoppet. Låt oss tillsammans bära vidare på hans vision om en helad och enad värld, let us heal the world, together.

Remember the time.

Don't ask, Don't tell

På denna strålande soliga fredag tänkte jag ge er en liten funderare. Vill diskutera en av USAs rådande policy inom militären, den s.k. "Don't ask, don't tell", som innebär att människor med annan sexuell läggning än den heterosexuella normen varken ska berätta eller bli tillfrågad om sin läggning. Vid en rubbning av denna status quo, kan dessa individer stängas av från sina tjänster och glömma en framtid inom det militära.

Denna policy introducerades 1993 som en kompromisslösning, efter det att dåvarande president Bill Clinton försökt upphäva förbudet mot att icke-heterosexuella människor får tjänstgöra i militären. Under §645, 'Policy concerning homosexuality in the armed forces', kan man läsa följande: "The presence in the armed forces of persons who demonstrate a propensity or intent to engage in homosexual acts would create an unacceptable risk to the high standards of morale, good order and discipline, and unit cohesion that are the essence of military capability." [Cornell Univ. Law School]

Detta är en väldigt olycklig syn på att homosexualitet i dess form skulle innebära en fara för disciplin, moral och enhetlig samhörighet. Det är ju egenskaper som är knutna till den enskilda individen och oberoende av vad du råkar ha för läggning. Att du är heterosexuell betyder inte att du per automatik har en högre grad av moralkänsla än en som inte är det. Kan vi då säga att icke-kristna soldater inom armén skulle innebära en risk för den militära kapaciteten ifall denne inte helhjärtat kan stämma in i "God bless America"?

Det är en oerhört förlegad syn på homosexualitet som inte hör hemma i vårt årtusende. Idag ska det aldrig innebära restriktioner i någon form för en person med en annan sexuell läggning än den som accepteras som normen. Att påstå något så befängt som att det innebär en risk för den militära enheten, eller att det skulle skada bilden av ordningsmakten ifall homosexuella poliser tillåts, vilket är fallet i Peru [SvD], är ett stort steg bakåt i jämställdhetspolitiken.

Vi ska dock tänka på att denna policy skrevs i en tid då homosexualitet nyligen avskrevs från WHOs lista som en psykisk sjukdom (1992), och där öppenhet med sin sexuella läggning innebar en markant ökad risk för hatbrott. Därför ligger det i tiden att USA och Barack Obama skrotar denna policy och på allvar börjar agera som ett demokratiskt land, en moralisk kompass för övriga världen, där samtliga medborgare åtnjuter samma rättigheter oavsett etnicitet, kön, religiös tillhörighet och sexuell läggning.

Lt. Dan Choi tar strid mot rådande policy, och avskedas som följd.

Fortsatt bruk av skandinaviska i Norden

Tidigare rapporterades det om Nordiska Ministerrådets förslag om att skrota användandet av skandinaviska på de nordiska universiteten och högskolorna. Studenter på båda sidor om Öresund befarade förbudet att få skriva på sitt eget hemspråk i fortsättningen. Jag var lite orolig över att jag skulle bli tvungen att skriva tentor och uppsatser på danska.

Men nu har samarbetsorganet Øresundsuniversitetet sagt sitt, möjligheten att få skriva på sitt modersmål ska bli kvar, oavsett vad Nordiska Ministerrådet säger. Och därmed kan vi pusta ut, och jag kan fortsätta skriva mina uppsatser och tentor på svenska här i Odense.

Egentligen tror jag aldrig att risken var särskilt stor för införandet av ett språktvång, eftersom toleransen sinsemellan de nordiska länderna alltid varit väldigt hög. Svenska studenter har redan pluggat under många år här i Danmark, och att vi skriver våra uppsatser eller tentor på svenska verkar inte störa våra undervisare nämnvärt här i Odense. Jag misstänker att det är de danska politikerna som försöker plocka populistiska poäng genom att fortsätta korståget mot svenska läkarstudenter i Danmark.

Men det är intressant att läkarstudenten Marie Sahlberg som läser i Köpenhamn, berättar om att examensarbetet måste skrivas på danska. Undrar om det kravet också gäller här i Odense?

The Asian Flush

Alla har vi en och annan asiatisk kompis, som vi har haft förmånen att gå på krogen med. De är roliga, de där asiaterna. Blir berusade av knappt ett glas förfriskning, och börjar strax rodna, och deras genetiska blyghet blir som bortflygen. Det finns ju givetvis undantag, vissa blir bara fnittriga och ögonen är en enda lång strimma under resten av den kvällen. Har du funderat på varför de blir så himla röda av alkohol någon gång?

Vi kan faktiskt inte hjälpa det, eftersom det tyvärr är genetiskt. Cirka en tredjedel av befolkningen i Kina, Japan och Korea har en bristfällig typ av ett enzym som kallas acetaldehyde dehydrogenase (ALDH), vilket innebär att alkoholen som vi konsumerar inte blir ordentligt nedbruten i kroppen. Hos folk med normal aktivitet ska vodkan vi häller i oss metaboliseras av alcohol dehydrogenase (ADH) till acetaldehyde och vidare till acetate med hjälp av ALDH. Fungerar det här mår man bra. Men hos asiater med en bristfällig typ av enzymet ackumuleras acetaldehyde i blodet och vi får en fin rodnad över hela kroppen. Med den fina rodnaden kommer lite illamående på köpet, kalla det tidig baksmälla om ni vill, hjärtklappning och så blir man ett riktigt bra värmeelement också.

Acetaldehyde är ett mutagen som kan orsaka mutationer i våra gener, skador på vårt DNA och är därför cancerfrämjande. Väldigt färska studier visar nu att asiater som drabbas av den 'asiatiska rodnaden' men trots det dricker stora mängder alkohol, löper större risk för att utveckla strupcancer, som generellt är en cancerform med låga överlevnadschanser över en femårsperiod. Forskarna estimerar att om drickandet i Japan kan sänkas till en betydligt lägre nivå, kan uppemot 53% av alla strupcancerfall hos japanska män förhindras.

Så inte nog med att det vanligtvis är ekonomiskt för asiater att gå ut och festa, nu har vi en riktigt god anledning att helt och hållet lägga flaskan på hyllan och smutta på alkoholfria drinkar istället. Nästan som att gå på barnkalas igen, vi byter bara ut saftglasen mot skojiga cocktailglas och paraplydrinkar istället!

Före alkoholintag.........Efter en slurk brandy

.