See me for who I am

Vi går ständigt omkring kameror i mobiltelefonen, mp3-spelaren eller i dess rena form, som har möjligheten att föreviga varje ögonblick av våra liv. Varenda rörelse, varenda grimas, varenda detalj kan fångas på bild. För den som är med i ögonblicken kan en bild återuppväcka alla känslor och tankar som hör till, medan en utomstående aldrig kommer att veta om 'Gabriel' verkligen var så pass glad som han verkar vara på bilden. Som min syster sa till mig under USA-resan: "Upplev och insup ögonblicken. Var med och se världen som den är, istället för att jaga ögonblicken genom din kameralins." Kloka ord, som jag är helt enig med henne om.

Senaste dagarna: 

• Fikat med K. & J. Var oturligt nog lite seg efter kräftskivan som slutade långt efter sängdags. Var väldigt roligt att se dem igen, efter många veckor. Jag ska ta igen min seghet nästa gång!
• Gått och sett 'The Expendables' med André m.fl. Jag är nog inte den största beundraren precis, även om jag tycker att filmen är välgjord och har sina stunder. Generellt är den här typen av action inte min typ av film, och mina bröder tycker jag är bra konstig som inte tycker om en film där alla actionstjärnor har samlats. Jag tycker däremot att alla (övervägande manfolk) som tjuter av skratt när ett enormt svärd körs genom någons bröstkorg, har många skruvar lösa!
• Återställt balansen inom syskonskaran genom att nu inneha den nyaste mobilen bland oss; Xperia X10 mini pro. Under många många år har jag, storebrodern, varit den med tegelstensmobilen. Skämten ha haglat på min bekostnad. Vem skrattar nu va? Hah!
• Syster återvände ner till Malmö från Uppsala igår. En spontanfika kom till när en kusin efter den andra anslöt. Vi hade inte tur med vädret, men tur i oturen blev vi transporterade omkring av snälla Alex, och vi fann ett bord på det tilltänkta caféet! Jag älskar oplanerade aktiviteter, överraskningar förgyller ens vardag!
• Åkte ned till Lomma hamn för att luncha med en gammal lärare till mig från årskurs 1. Väldigt trevligt att se henne igen och få höra hur allt är. Om någon undrar vem denna fantastiska människa är, vill jag berätta att hon var den som gav mig en otroligt bra start här i Sverige, engagerade sig personligt långt efter det att jag slutade vara hennes elev, och jag har mycket att tacka henne för, för att jag blev den jag är idag. 
• Gick på Malmö festivalen med K.R.A.S. (Karro, Rabie, André, Suzi) idag och stoppade magen full med dyr afrikansk mat och churros. Såg på klockan 19-konserten, där jag inte minns namnet på artisten, för att senare promenera hem med André. Det var så blåsigt att tupén nästan flög iväg! 

Jag insuper ögonblicken, och ser dem som de är. Kameran blir liggande orörd i min väska. Enda nackdelen är att jag inte kan dela dem med er och andra...

Uppsala sightseeing

Det känns alltid lite annorlunda att sova på en främmande plats. Man sover liksom mycket mer ytligt och hör en massa saker i drömmen. Jag hörde en trumpetande elefant i min dröm... och det visade sig vara min snarkande syster i andra rummet. Det är vä-äldigt lyhört i hennes lägenhet.

Började dagen med en frukost inne i stan med Dr Ishita. Vi har inte setts sedan förra sommaren, och det är alltid lika härligt att träffa henne och prata om gamla goda tider. Plötsligt inser man att man faktiskt har bott i Danmark i över två år nu.

Resten av dagen spenderades med min syster, som 'guidade' mig genom Uppsala. Vi gick till deras universitetsbibliotek, där det praktiskt taget är pratförbud. Men jag hade faktiskt gillat att tentaplugga i de stora salarna, även om min syster pratar om ångest och kvävning. Vi tände ett ljus inne i Domkyrkan, strosade i Stadsträdgården, och hon visade mig deras 'ankdamm'. Intressant?!

Jag har nu träffat alla hennes vänner, tror jag. Maratonfika i.. ja, tappade räkningen på antalet timmar. Ett härligt gäng! Jag är glad för hennes skull. :-)

Domkyrka.

Student framför Universitetshuset.

'Tänka fritt är stort, men tänka rätt är större.'

Mot nya höjder!

Efter en härlig kväll med småbrorsorna, som betydde broder-broder-snack och kortspel där min lillebror av någon anledning alltid vinner (cheater, -host-) drog jag iväg mot nästa mål på denna veckas resa. Tog en uppfriskande och riktigt härlig fika med Dr Fattema i Malmö, innan jag tog nästa flyg mot Estocolmo igår.

Jag vet inte om det sitter något på min panna, men genom hela resan blev jag tagen för en utlänning... folk pratade engelska med mig och blev förvånade när jag svarade på svenska. Hallå, ser jag så utbytesstudentaktig/vilsen ut?

Sitter nu i Uppsala hos syrran. Det är kallt hemma hos henne! Jag påpekade det för norrlänningarna, men de tyckte det här var ingenting mot under vintern. Har de kanske fått tjockare hud av att bo här uppe?

Malmö C.

Kastrup.

Ready for a good flight.

My goofy sister.

Surprise Martini!

Min lillebror fyller snart år! Han önskade Moi, när jag frågade vad han ville ha till födelsedagspresent. And me he got! Jag dök upp på tröskeln igen med tårta och present i högsta hugg, och min lillebror ja... han är bara för söt. Han blev så rörd och höll fast mig i en stadig kram... länge...Oh, min käre bror!

Jag försökte föreviga ögonblicken, men han är väldigt kameraskygg. Jag fick lova att inte lägga upp bilder på honom. Wish granted. Nu ska jag fortsätta spendera kvalitetstid med mina små filurer!

Malmö i bild.

Bror Frisör

I början av min flytt var det ganska skönt med lugn och ro, tystnad. Men nu är det bara kul med lite stök och stim, kalabalik! Saknar därför mina två små musketörer i Malmö, den ena är über-pratsam och kan snacka om samma sak i.. ja, så länge du lyssnar, och den andra är påhittig och kan underhålla sig själv i all evighet. Han skrattar högst åt sina egna skämt, och ibland får vi inte ens höra klart skämtet innan han ligger dubbelvikt på golvet.

Sistnämnda fick för sig att leka frisör med mitt hår en dag. Ni kan tro att han hade kul.

Pippi och Herr Nilsson.

Our Paths Through Life

旅途本身就是收获

"The Journey is the Reward."

- Unknown.

Jul i stugorna

Så är den här julen i princip förbi! En familjehögtid för oss alla att umgås med dem vi kanske vanligtvis inte har så mycket tid eller möjlighet för. För min del är det då vår årliga släktträff som kommer på tal. Jag har lite delade känslor inför det, precis som så många har inför sin släkt.

Men det var trevligt igår även om jag inte kunde äta så mycket av maten som erbjöds. Det kändes kanske lite ohövligt att jag inte kunde äta maten som ställdes fram, men nog är det lite kontroversiellt för kineser att man inte äter kött. Kvällens underhållningsledare var min far, som alltid håller i taktpinnen och megafonen. Han sätter temperaturen på festen. Vi barn fick en hel del goda skratt över en rad interna omständigheter!

Idag ägnades åt kärnfamiljen. Juldagsbrunch med julklappsutdelning efteråt. Jag är glad över att mina julklappar gick hem. Mycket tanke bakom. Martin fick sedan sin önskan uppfylld och vi spelade Monopol, där David svepte bort oss alla med sin oförståeliga tursamhet! Vi hade aldrig en chans. Mamma ansträngde sig för att ordna en mumsig juldagsmiddag.  I'm happy, and I hope You all are as well! Peace & Love.

Skönheter.

Stor flicka!

Betty har blivit stor, så stor att hon har lämnat tonåren! Min privata hälsning och löfte om att hon får en trevlig present nästa vecka när vi träffas räckte inte. Hon tvingade mig att blogga om hennes födelsedag också! Vilken syrra jag har alltså...

Ett officiellt grattis på bloggen tillägnat min kära lillasyster som inte längre är en liten skit, utan en stark och handlingskraftig ung kvinna! Må den lilla krutdurken leva ut i hundrade år! Hipp, hipp, hurra, hurra, hurra, hurra!

Efterlysning!

Den personen som har sett till denna smått besynnerliga, men harmlösa (kan jag försäkra er om) blåsfisk, får gärna höra av sig till mig! Hon mäter 155 på längden, säkerligen 50 på bredden, och efterlämnar stora rökmoln där hon har varit. Senaste telefonkontakten skedde den 28 september kl 17.02. Små extremt korta besök har lyckats upprätthållas på cyberspace, innan fiendetrupper har brutit förbindelsen.

Sågs senast till i Uppsala-trakten, men mycket möjligt att tvångsdeportering har skett till okända marker. Krav på lösensumma har ännu inte blivit tillkännagjort.

Jag bryter tystnaden och kräver ett ovillkorligt återlämnande av min lilla blåsfisk!

Meine Schwester zu Besuch

Jag har inte riktigt hämtat mig efter att syster min varit på besök. Käkmusklerna överansträngdes, så mycket som vi pladdrade på. Det blev nog aldrig någon tyst minut, förutom när vi låg och sov eller när vi försökte köra en Sagan om Ringen-maraton-filmkväll. På tal om filmkvällen så förlorade jag både kvällarna, syrran var hög på Jolly Cola, hon klarade av att hålla ögonen öppna medan jag somnade varje gång Frodo och Sam dök upp på tv-skärmen.

Vädret var inte riktigt med oss, utan vi fick slänga planerna på cykelturer i papperskorgen. Istället fick vi nöja oss med små turer i stan och köra vilse nere i Odense "hamn". Sedan försökte vi shoppa lite, men det blev bara någon skjorta på Magasin. Det som är bra är att syrran min håller hårt om både sin egen och min plånbok. Vill jag veta om något är prisvärt frågar jag henne och om hon nickar, vet jag att det är grönt ljus. Då kan jag köpa med gott samvete. Jag har motsatt effekt på henne, men jag lyckas inte lika ofta av förståeliga skäl.

Annars var tre dagar lite för kort tycker jag. När man är ifrån varandra så mycket, och inte hinner prata så mycket annars, är det inte nog för att ta igen allt. Men hon ville åka "innan jag började tröttna på henne". Smart tös det där alltså.

Nu är det bara en sista arbetsdag, mina vänner. Sedan väntar lilla mors hemlagade maträtter på bordet på moi, weekendresa i Estocolmo, och slutligen en miniresa till världsmetropolen New York. Jag är glad för mina resterande sommarplaner jag, och med rätta. God kväll!

Muntergökar på fika.

Syskondag i Köpenhamn

Vissa dagar är värda att notera i sin dagbok om man har det, eller bara sätta en liten mental guldstjärna i kanten på sin kalender. När jag och syster min är utflyttade sen ett tag tillbaka, blir det inte många chanser där hela syskonskaran kan visa upp en samlad trupp. Antingen är det jag eller systern som är frånvarande. Det tänkte vi ändra på nu under sommaren.

Tanken var att de övriga tre skulle på Tivoli med mor i Köpenhamn, men ödet ville annat. De fick skyfall första gången de försökte. Sedan bestämde jag mig för att följa med och åka till Köpenhamn för att möta upp dem, och tänka sig att vi fick veckans finaste sommardag med solsken och värme! Ibland undrar jag verkligen om inte allt är förutbestämt.

Vi började dagen med en härlig tur på Strøget och kollade runt i butikerna. Hade en trevlig lunch på en restaurang i en av Köpenhamns många sidogator. Jag blev mätt jag. Det roligaste är att min yngste broder åt lika mycket som jag gjorde, och trots det blev han sugen på mina medhavda club sandwiches knappt några timmar efteråt medan jag fortfarande var mätt upp över öronen. Han växer minsann.

Vi fortsatta mot Tivolit och trängdes bland en massa turister och danskar resten av dagen. Jag märkte att jag börjar bli gammal. Pulsen var extra hög och hjärtat bankade extra ljudligt när jag färdades i de där karusellerna. Ungarna skrattade åt mig för att jag såg så ängslig ut i ansiktet. Men radiobilarna gillade vi, jag och mor min. Hon fick köra, det tyckte hon om. Men i vanliga livet är det nog jag som fortsätter sitta bakom ratten, tror jag. Blir bäst så.

En superb dag i sann "syskonkärlekstema", som min yngsta bror skulle kunna finna på att säga. Det är sommarens nya ord i hans vokabulär. Han är mäkta stolt över att han kommit på det själv.

A day in Copenhagen.

Syskonskapet

Åren går, jag blir äldre, syskonen blir äldre. Jag börjar se allt fler knutpunkter där vi kan relatera till varandra. Där vi kan umgås på lika villkor utan att agera som barnvakter. Jag ser hur givande och glädjefyllda de stunderna är för André och hans syskonskara. Unika är de i sitt slag, för att kunna visa upp en sådan samlad, lojal men samtidigt mångfacetterad front. Ingen är den andra lik, men de enas under det som förenar dem alla, syskonskapet.

Syskonskapet är en välsignelse som inte riktigt har något motstycke. Vi har ingen möjlighet att välja vilka som blir våra syskon, men det kan vi heller inte med våra föräldrar. Den stora skillnaden mellan dessa två är att med syskonen befinner man sig i samma sits, med de samma förutsättningar. Ursprunget är detsamma, och förståelsen för varandra borde vara slående. Men det krävs arbete, det krävs en ansträngning från oss äldre syskon för att kunna knyta an till de yngre. En investering som inte alla äldre brödrar och systrar är villiga att göra, tyvärr. Utöver de närmaste vännerna som man själv väljer, utgör syskonen huvudstommen i ens garanti för ett lyckligt liv.

Häromkvällen blev det umgänge med bowling, mat och kvalitetstid inom den närmaste cirkeln. Det blev en hel del skratt, vi hade trevligt, och mina förhoppningar om en enad syskonfront lever vidare.

Bowling.

Våren är kommen

En riktig fin vårdag fick jag njuta av idag! Jag kunde till och med gå utan jacka och spatsera runt på stan. Inte för att det blev så mycket tid för det idag, eftersom jag duktigt nog har kommit igång med att arbeta för vikariebyrån. Det tog ju bara ...ehh... nästan ett halvår efter avklarad kurs. Bättre sent än aldrig, som man brukar säga.

Det är någon underlig koppling mellan värme och välmående. Så fort solen tittar fram blir man helt plötsligt så mycket mer effektiv. Man finner tid för att göra dubbelt så många sysslor, jämfört med grådaskiga dagar. Eller kanske är det dagar då man vet att man är tvungen att plugga? Men jag finner konstigt nog tvättning och vårstädning oerhört avkopplande. Sedan så har man lust och ork att piffa upp sin lägenhet igen. Försköning tackar ingen nej till.

Dessutom ska mitt hem få eminenta gäster från Uppsala- och Malmötrakterna snart, och man vill ju ha något presentabelt att visa upp. På tal om dessa gäster, så blir jag tvungen till att bunkra upp med mat, för jag vet nog att de käkar som kossor. (Särskilt den skogskossan från Uppsala! Bättre aptit får ni leta länge och väl efter!)

Jag har också märkt en viss förändring inom mig. Den brinnande längtan efter att ta första bästa tåg till Malmö är nu enbart en tunn skugga av sitt forna jag. Det betyder bara en sak, jag har stadgat mig. Oavsett hur mycket jag tycker om Malmö, är mitt hem här i Odense nu. Det är här som jag är jag, och inte någons lakej.

Till höger kan en sällsynt art av skogskossan beskådas.
Kännetecken: Liten, fnittrig, och gosig att knipa om valpfettet i kinderna.

Livet passerar revy

Skymningen är vacker så här i början av mars. De sista solglimtarna för dagen reflekteras i de tidiga vårtecknen som färgglatt tittar fram bland den gråa massan längs med järnvägsspåren. Med musiken i mitt huvud, och blicken mot horisonten, passerade mitt liv revy.

Jag såg ett skrattande syskonpar pulsa nerför pulkabacken sida vid sida i den glittrande snön, medan deras mor vakar över dem med ett hjärtligt leende på läpparna. Minstingen snubblar över sina korta ben och drar med sig sin broder i fallet och båda tumlar nerför backen tillsammans. De kluckande skratten fyller upp varenda hjärta i närheten.

Jag såg två nyfikna syskon som försiktigt petar på en liten sovande parvel i en spjälsäng, snarkandes och med en kalufs som till och med Elvis hade blivit avundsjuk på. Bror och syster tittar tyst på varandra och sedan tillbaka på det nya tillskottet i syskonskaran. En menande nick mot varandra och båda vet att samma tanke går genom deras huvuden: "Välkommen lillen.."

Jag såg fyra syskon ligga under den värmande solen på en strand, njutandes av sommarens sista lediga dagar. När den äldsta minst anar det, överraskar de yngre syskonen, med det yngsta busfröet i spetsen, med att hälla kall havsvatten över honom. Skrattandes jagas de ner mot vattnet och tumlar samman i ett hög mitt i det blå.

Just i det ögonblicket verkar allt så nära, som om allt vore gårdagens händelser. Jag saknar och jag tänker tillbaka på vår barndom. Jag ser och jag gläds över vad vi har idag. Jag önskar och jag hoppas att det så förblir i framtiden.

Åter i danska hemstaden

En trevlig och mentalt uppvilande vecka är till ända. Min far tyckte att jag varken sover eller äter ordentligt när jag är hemma i Malmö. Men alla vilar vi på olika sätt, och jag råkar tycka om att stimulera och vila huvudet framför det fysiska skalet.

Man märker stora förändringar hos sina syskon när man är frånvarande under en längre tid. Den tiden som jag tillbringade med mina bröder gav mig en del funderare. De har växt, de har mognat och utvecklats. För många av er kanske det låter underligt att jag som äldre bror tycker att det är ledsamt att jag inte kan vara närvarande och följa deras förändringar. Men när man alltid har fungerat som en miniförälder, är det kanske mer förståeligt.

Resan till Stockholm/Uppsala var uppfriskande, för att fatta mig kort. Storstäder har en tendens att bli väldigt opersonliga, men huvudstaden har ett underligt magiskt grepp om mig. Jag skulle kunna tillbringa en hel dag och bara vandra omkring och drömma mig bort i tid och rum. Men tyvärr blev vistelsen där tämligen kort denna gång. Min syster hade lägligt nog dragit på sig en trevlig förkylning och det kändes som att jag släpade omkring på en orörlig packåsna. Jag lät henne sluta lida och vi tog tåget till Uppsala istället. Syrran snarkade länge och gott på tåget, och jag satt bara bredvid och småfnittrade lika gott och lika länge.

Trots hennes tillstånd hann vi med lite kvalitetstid med varandra, med inslag av ommöblering av och inköp av ett element till hennes frusna rum. Hade ju varit livligare med en kry syster, men jag tyckte trots allt att det var trevligt med en rödnosad, kraxande och snörvlande syster. Hann trevligt nog även med att träffa två andra goda vänner som huserar i Uppsala. Så en lång historia berättad kortfattat; mycket nöje!

Nu är målet inriktad på att avklara ännu en termin av mina medicinstudier. Belöningen blir en bilresa i "The roadtrip's home country: the USA". Det kommer att bli en hejdundrande resa!

So looking forward to the trip!
God bless my nears and dears!

En tur till Köpenhamn

Tillbaka i hemstaden igen efter en resa med en über-tung resväska fylld med anteckningar och böcker. Jag har lärt mig att resa lätt nu, med några praktiska ombyten som passar till alla tillfällen som skulle kunna dyka upp, men de där medicinska böckerna kan man inte precis bara stoppa ned i fickan och ta dem med sig hem. Resväskan vägde nästan halva min vikt!

Efter en stillsam kväll med familjen, och knappt någon kontakt med vännerna på grund av en telefon som inte kunde ringa ut till dem, bar det av igen till Danmark. Men denna gång bara över sundet till Köpenhamn. Äntligen skulle jag få tillfälle att besöka Bodies-utställningen som har varit så omtalad. Mina förväntningar var inte skyhöga, men jag hade trots allt vissa förväntningar på vad det skulle innehålla.

Det blev tyvärr en liten besvikelse för min del. Min syster och en vän däremot, tyckte den var intressant och cool. Hon tyckte till och med att hon fått ett bra tillfälle att plugga lite anatomi, men det enda som hon upprepade för mig var "Ja, så har vi ju femur... och.. eh.. ja, jag vet vad femur är nu." -Stort grin- Resten försvann väl med upphetsningen över att få fika på Café Norden och få sätta tänderna i deras chokladtårta.

Utställningen innehöll en hel del inre organ och väldigt fint preparerade exemplarer av hur artärsystemet såg ut på armen till exempel, men sämre var det med helkroppsexemplaren som visade både ben och muskler. Det såg ut som att det var torkade kroppar, så det visade inte alltid de korrekta proportioner av muskelmassan på de olika ställena på kroppen. Sedan var där högst 5-6 dissekerade kroppar som ställdes ut. Men för medeldansken /-svensken är utställningen en väldigt fascinerande och upplysande kringvandring över människokroppen. För alla er som inte är läkarstudenter och är i närheten av Köpenhamn kan det vara värt ett besök innan de stänger ner.

Resterande dagen spenderades med shopping, men det köptes inte så mycket. Det beror ju dels på att saker och ting är dyrt i Köpenhamn, men även på grund av att min syster inte pallar gå omkring och shoppa under längre stunder utan att börja gnälla och bröla. Hon spelar helt enkelt inte i min liga.

Två tokstollar på Rådhuspladsen

(Asiat-) Turistbild utanför föreställningen

Café-besök med skratt

Hipp, hipp, Blu-lá, Blu-lá!

Eftersom min systers instinkt att "få, och få" inte mättades av det som jag redan skickat henne i förhand, får jag väl gå henne till viljes och tillägna henne ett fint inlägg. Självklart ska vi ha en tårta, Betty, en chokladtårta! Du vet att jag kan baka en minst lika god som den här under (och jag lovar att det inte kommer att stå 'Anita' på den, eller att du fyller 50 bast!). Sedan är det ju en absolut nödvändighet att ha lite godis på kalaset, varför inte dra till med lite ögongodis liksom. Vi vet ju hur mycket du älskar att stirra på Spike! Varsågod, stirra på! ;-) Någon ytterligare present säger du? Hmm, med tanke på att du fått ett halvt digitalpiano betalt, låt oss säga att vi sparar det godaste till jul, ok?

Hoppas du haft en trevlig dag med Du-vet-vem!

Love always, 哥哥

Mumsig en Anita!


Good old Spike from Buffy - the vampire player.

Ge mig en månkaka nu, nu!

Nackdelen med att bo utomlands, på för säkert avstånd från andra kineser och asiater, är att man missar alla festliga fester med tillhörande maträtter och sötsaker! Nebras och Negeena frågade mig idag när nästa stora kinesiska/buddhistiska högtid är, och jag stod bara där och såg ut som ett stort frågetecken. "Jag ska höra med min Buddha-kalender där hemma...", fick jag fram. Men nu såg jag precis att Månfestivalen, the Mid-Autumn Festival, var ju igår!

Tillsammans med nyåret tillhör nog denna högtid bland de största. Man firar sommarskördens avslutande och legender är självfallet knutna till högtiden. Men det kan min syster bättre redogöra för än vad jag kan, så ordet är ditt Betty.

Men nu sitter jag här suktandes efter en månkaka! Jag vill ha en god, saftig och ljuvligt doftande månkaka här på mitt bord omedelbums. Måste nog ta en runda förbi Asien Market imorgon och se om det inte finns några left-overs. Hur ska jag kunna överleva i ett år till utan att ha fyllt upp min ranson?

Oh, kom att tänka på när jag och min syster var mycket yngre och sprang omkring med var sin lykta som hängde i ena ändan av en pinne på denna högtid. Så mysigt det var att gå omkring i ett mörklagt hus. Och jag kunde passa på att skrämma upp den stackaren, för hon var rädd för spö-ööken!

Kan man tacka nej? Mums! (Brukar oftast vara en gul-brun färg på kakan inuti.)

Hans och Greta - Bror och Syster

Studenten - 3 juni 2008

*

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

(K. Boye - Härdarna 1927)

*

Vi har varken varit mer eller mindre speciella än andra före oss, men vad vi har haft som många före och efter oss inte kommer att ha, är den tillit, omtanke och obegränsade syskonkärlek som vi hyser för varandra. Det är underligt det här med syskonrelationer, för vad är det som säger att man kommer att tycka om varandra bara för att man råkar vara förbundna genom blodsband? Måste man alltid älska sin syster och broder? Hade bröderna Grimm en tanke på vad Hans och Greta skulle vara, utan antingen Greta eller Hans?

Det tog sin start för lite mer än arton år sedan, då Himlen i all sin storhet lämnade en bebis i min mors mage. Den lilla treåriga pojken tyckte bra att det var en underlig företeelse att låta magen växa som en jäsande bulle innan en hårig bebis tittade fram. Från och med det ögonblicket som hon tittade fram, har den lilla pojken vakat över henne som en hök. Det har aldrig varit ett ansvar som han tyckt om, men som äldste har han aldrig haft något val. Likt en ledsagare höll han henne sedan konstant i handen genom hela barndomen och förbi alla de skrämmande stunderna som barn kunde stöta på. De minns särskilt ett tillfälle på dagis när hon inte vågade sitta ensam för att ta ett porträttfoto, istället satte sig syskonparet tillsammans, hållandes i hand, och fick så ett ögonblick förevigat på bild, som i stort sett har fått gestalta hela det fortsatta syskonskapet sedan dess; aldrig längre bort än att de finns vid varandras sida.

Det har funnits stunder då jag tagit mig för pannan och undrat vad jag ska ta mig till med denna syster, som då när hon sprang omkring och nöp mig hårt i armen men inte tålde små tjuvnyp tillbaka, utan stortjöt på plats och satte mig i stor knipa. Eller andra stunder där hennes färdigheter som hon fått från ungdomsdetektiverna i bokserien "Fem", sattes på prov genom att gå igenom mina personliga saker, och leta efter mina undangömda dagböcker. Hon fullkomligen njöt av att citera ur dem framför mig efter de "förtjusande" lässtunderna. Men har inte de stunder då vi delat på varandras problem, svårigheter och bördor, likt Hans och Greta delade på den sista brödbiten i skogen, varit de avgörande? Det är som Karin Boye skriver, att det är stunderna av törst som är de största. Vi minns starkast de dagarna då våra hjärtan krossades, och vi hjälptes åt med att lappa ihop dem igen, vi minns det stöd som vi har varit för varandra då, nu och hädanefter.

Boyes dikt är så mitt i prick på alla punkter att jag kan inget annat än att relatera det direkt till Livets färd. För oavsett hur det kan sluta, så är det vägen fram som jag njuter av. Vår färd tillsammans på Livets hårda, kala och stundtals vingliga vägar är vad som gör det förståeligt att ha en Syster vid sin sida. Det är det som gör mödan värd.

Så är vårt gemensamma äventyr till ända, men där det nu slutar tar ett nytt sin början. Det verkliga livet utanför skolans skyddande väggar tar nu sin början för din del. Det kan bli ett hårt slag i ansiktet och stundtals även skrämmande, men räds inte motgångarna eller hindren på din väg, för med varje ny erfarenhet kommer där ytterligare en bit till livets pussel. Det är de bitarna som gör att Du växer som människa. Så ta nu ut på ditt stora äventyr, och ha i åtanke att en hjälpande hand aldrig är längre bort än vid Din sida. När du är i behov av stöd, hjälp eller bara någon som lyssnar, finns jag alltid där, oavsett de världsliga avstånden.

When the full moon got up Hansel took his little sister Grethel by the hand, and followed the way where the flint stones shone like silver, and showed them the road.